lördag 23 april 2016

Kräsen med maten

När jag läste fröken Flygares inlägg igår, om det här med matkultur, slog det mig åter hur skönt det är att ha ett barn som (än så länge) äter nästan allt.
Ikväll åt vi kycklingpasta med bladspenat, soltorkade tomater och oliver. Mycket gott tyckte både maken och barnet. Mamman däremot tyckte att soltorkade tomater smakade precis som hon mindes att de gjorde...
Det är, så att säga, inte barnet som är den som är mest kräsen här hemma.

7 kommentarer:

  1. Molly är helt underbar på mat också. Soltorkade tomater är gott, däremot är oliver nästan omöjligt att lära sig inta. Molly har testat, tyckte det var okej men bad inte om mer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oliver som är sååå gott ;)

      Radera
  2. När det gäller oliver är jag helt på Mollys sida... :-D

    Christian var superkräsen när han var liten men jag gjorde ingen stor sak av det. Han fick det han ville äta. Numer äter han allt.
    (Nu har jag bara läst ditt inlägg här så detta var bara en allmän kommentar.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, bara onödigt att göra en sak av det. En höna av en fjäder liksom. Jag åt allt som barn... men är numera verkligen inget föredöme på den fronten. Även om jag snällt tuggade på mina solmogna tomater och höll god min igår ;)

      Radera
  3. Den som åt allt som barn är numera kräsen.
    Den som var mycket kräsen som barn äter numera allt.
    Dessa två var syskon, du och din bror.

    Den som numer äter allt, lagar också gärna mat.
    Den andra ... (fast jag vet att du lagar god mat också)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja, fast jag tycker inte om det. Varken att laga eller äta alltså... tänkt vad smidigt om det räckte med ett litet piller i stället för en hel måltid ;)

      Radera
    2. Fy, vad tråkigt! En god middag kan ju vara helt underbar!
      (Men vid vissa tillfällen kunde ett piller vara praktiskt.)

      Radera