lördag 2 april 2016

Ett Foto I Timmen

Jag kom på lite sent att det idag är efit... sedan tänker jag att jag nog hoppar över det den här gången, vi ska ju inte göra någonting. Men ångrar mig och plockar fram lilla kompaktkameran.

Runt halv nio
ser jag med mindre blida ögon på rådjuren som inte nöjt sig med alla tulpaner och krokusar på framsidan utan i natt även gett sig på det ganska stora krokusbeståndet på baksidan... trots att där strötts ut en riklig mängd blodmjöl. Igår var där alldeles lila... Idag sticker det upp spretiga blad och ligger lite nedtrampade blommor.

Runt halv tio
tar vi oss lite fika, alltmedan barnet lägger pussel.
 Runt halv elva
åker vi åter rutschkana, efter att ha fördubblat den redan befintliga fläskläppen, torkat blod (läppar blöder mycket) och lugnat en smått hysterisk tant.
 Runt halv tolv
har vi just kommit in. Pappan har stekt en hög pannkakor och serverar till det blåbär.

Runt halv ett
njuter jag av den där mitt-på-dagen-tiden som numera känns alltför kort. Läser bloggar och tänker att det inte alltid är så lätt att vara mamma... Och att jag förvisso har mycket åsikter, men att åren som förskollärare, och inte minst förmånen att även få ett föräldraperspektiv, har gjort mig betydligt mycket mindre dömande.
Runt halv två
anmäler jag oss till det årliga kosläppet i Askersund.
 Runt halv tre
har jag som just startat en maskin tvätt.
 Runt halv fyra
har vi vinkat adjöken till maken som ska kidnappa en fyrtioåring. Hemma har vi fullt ös i trädgården :)
 Runt halv fem
säger jag att det är dags att gå in, varvid Cosmos och barnet springer iväg åt varsitt håll...
 Runt halv sex
äter vi en god, men mindre fashionabel lördagsmiddag.
 Runt sex
hasar han fram genom garaget i mammas tofflor eftersom man faktiskt måste ha tofflor på sig när man ska gå ut med soporna...
 Runt halv sju
virkar jag och slurpar då och då ljudligt i mig det som växlar mellan kaffe, te och mjölk ur små prickiga koppar.
Den här ateljén som jag var så skeptisk till när vi köpte huset har jag sannerligen fått omvärdera.
 Runt halv åtta
serveras här fem droppar på tesked.
 Runt halv nio
är det nästan mörkt och koltrasten sjunger så vackert i trädstråket. Emellanåt ackompanjerad av ett par björktrastar.
Och jag bestämmer mig för att lägga in de sista bilderna och sedan krypa ner med paddan i sängen och titta på en film.
Tack för idag :)

Blogg100
Dag 33

23 kommentarer:

  1. Jaa vad kul att du är med! Det är alltid så roligt! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker ibland att det just inte varieras så mycket. Ibland bakas det och ibland inte... Typ. :)

      Radera
  2. Tokigt inte blommorna får vara ifred!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mm, det kändes så exotiskt i början, men fy vad trist det är när en hel rabatt blir förstörd sådär över natten. Jag trodde på blodmjölet...

      Radera
  3. Och jag missade det som vanligt :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den här gången var det ju ingen som påminde oss ;)

      Radera
  4. Ett tips inför nästa år. Plantera bara gula krokus och andra vårblommor i gult. Av någon anledning, kanske tror de att gula växter är giftiga, brukar de låta bli dem. Plantera också alliumlökar bland de andra. Avskräcker också. Funkade för oss i skärgården där vi hade en flock på tio stycken, tama som sjutton. Man kunde vakna av att de stod på vårt trädäck och kikade in genom sängkammarfönstret. Det värsta med att ha dem så nära är de miljoners fästingar de bär på, särskilt om man har hund.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gula krokus var det första jag provade, men det måste vara något fel på rådjuren här för de tar dem också. Vintergäcken däremot låter de bli.
      Nästa tips jag följde var att plantera in påskliljor bland tulpanerna (och de är väl faktiskt giftiga). Men förra året knipsade de även dem. I år däremot har de omsorgsfullt valt ut tulpanerna bland påskliljorna.
      Tredje tipset var blodmjöl och det höll dem borta längst. Men i natt måste de varit särdeles hungriga för de har gått bärsärkargång trots blodmjölet.
      Nu får jag skänka mitt hopp till alliumlökar då...

      Fästingar finns här gott om och rådjuren är förstås hemskt fulla av dem. Turligt nog är en fästing som suttit på rådjur betydligt mindre farlig än en som suttit på gnagare. Men jag står verkligen i valet och kvalet -vaccinera nu eller vänta...

      Radera
  5. Men... rådjur behöver också äta ;-)
    /Annika

    https://auroraaurum.wordpress.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja det är förvisso sant. Men inte mina blommor i rabatterna!

      Radera
  6. Tittar förbi på din dag. Mmm pannkakor är aldrig fel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är ju inte superförtjust i pannkakor och tycker egentligen att det är mer en efterrätt. Men sonen blev jätteglad :)

      Radera
  7. Hej :)

    Oj aj gjorde lillen sig illa. Stackarn.. Men det är så lätt hänt.
    Hoppas att svullnaden läger sig fort och att det läker fort.
    Mums med pannkakor och blåbär :)
    Hmm vilka rådjur som äter upp blommorna för er *tråkigt*

    Ha de gott.
    Kram Gurkiss

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är ärligt talat förvånad över att det inte blir fler skador när motoriken är under utveckling och utforskarlusten på topp... Liksom energin :)

      Radera
  8. ... och jag som tyckte att det blogginlägget var mycket intressant, satte fingret på ett nu vanligt förekommande fenomen! Värt att lyfta, diskutera och resonera kring.

    Förmodar att ni nu är inne i fläskläpparnas och de stora bulornas tid. Den satt i ett tag här vill jag minnas, med ständiga ärtpåsar och stekspadar, till lindring, beredda i frysen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tyckte också att det var ett mycket bra inlägg. Välskrivet, sakligt och på inget sätt fördömande. Och jag tycker att det är ett problem värt att lyfta i hjälpande syfte. Jag tycker däremot inte att det är rätt att döma eller nedvärdera mamman baserat på en specifik situation, något jag upplevde förekom i vissa kommentarer. Själv blev jag glad över att höra om en mamma som tog sig tiden att umgås med sitt barn. Än om hon absolut skulle behöva ta del av de goda råden i blogginlägget :)

      De senaste dagarna har här verkligen skett små olyckor på löpande band. Jag slits mellan att tycka att det är bra att han (utomhus) klättrar och utforskar och att vilja linda in honom i bomull ;) Trodde vi var förbi det nu när han är betydligt stadigare på foten, men stadigare innebär förstås både snabbare och mer våghalsig...

      Radera
  9. Tack för tipset, nu ska jag bara kolla kalendern sedan blir det anmälan till kosläpp

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det tycker jag! Vi har varit där många år i rad nu. Sjukt mycket folk och väldigt glada kor :D

      Radera
  10. Vanliga dagar är lika viktiga dagar är min tanke.

    Jag den glesabloggskrivaren "hänger" numera på Instagram där jag minibloggar. Häng på där tycker jag så blir det lite tätare kontakt :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har gett instagram ett par försök, men fastnade inte. Det känns som något för mobilanvändaren och dels tar min mobilkamera hemskt dåliga bilder och dels tycker jag att det är rätt jobbigt att läsa (och skriva) på lilla mobilen.

      Radera
  11. Kikar in på din dag. Har bara en dotter så den fasen hoppade vi över. Däremot är jag ännu fast i fasen hästar. Senast hon ringde mig från stallet började hon med "Det är ingen fara mamma men..." Den kvällen slutade på akuten för kontroll. Dottern fyller 18 år �� Nu har vi ingen egen häst längre men kompisar har och kan inte säga att olyckorna minskar med mindre djur men de blir mindre omfattande och kräver mer sällan ett akutenbesök.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min "hästfas" höll i sig till jag var 29... och jag hoppas att den kommer åter, om än i mindre omfattning. Nu ser jag fram emot att sonen ska få åldern inne för hästlekis och hoppas verkligen att han är intresserad. Sämre intressen kan man ha!

      Radera
  12. Mysig dag med massa utelek, härligt! :D Och vad mysigt ni bor! :)

    SvaraRadera