söndag 21 februari 2016

Att planera, eller inte planera, ett besök

Idag fick vi visit från Vedevåg av gamla vänner till maken. Det är sannerligen inte ofta vi ses, men inte mindre trevligt när det väl sker. 

Efteråt tänker jag att makens och min vänskapskrets skiljer sig på det sättet, utan att det ena eller det andra är rätt eller fel. Mina vänner dyker ytterst sällan upp med kort varsel. Vi bokar noga upp datum och tid, gärna en vecka i förväg.
Med makens vänskapskrets är det helt annorlunda. Där kan någon ringa och säga att de är på väg, är vi hemma? Eller snabbchecka precis innan de åker. När vi precis hade flyttat ihop fann jag det här rätt stressande. Helst ville jag ju ha städat, noga, diskat och bakat när det skulle komma någon. Med tiden har jag liksom slappnat av och insett att de som kommer på bumsen inte förväntar sig något annat än en kopp kaffe (fast ofta finns ju något i frysen)... och städa före besök, det har jag nästan helt slutat med. Vi dammsuger så ofta ändå och det blir i alla fall hårigt direkt igen ;)

Hur som helst, idag fick vi flera timmars varsel och då hann jag baka ihop en kokostoscakaka som jag ändå tänkt prova någon dag. Gluten- och laktosfri förstås.

2 kommentarer:

  1. Själv tillhör jag sorten som älskar när folk bara dyker upp! Så lättsamt det blir!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag har ju också börjat uppskatta spontanbesöken, men det krävdes lite övning. Jag vet inte hur många gånger maken har suckat och sagt att folk inte kommer för att bedöma hur städat vi har ;)

      Radera