söndag 13 december 2015

Ensam natt?

När man har småbarn blir det inte alltid som man tänkt sig... Eller rättare sagt, det blir nästan aldrig som man tänkt sig, men oftast blir det bra ändå.
Ikväll skulle vi minsann se på film, maken och jag. Vi skulle se på film och ha tända ljus och dricka glögg och äta pepparkakor. Mysigt i kubik.
Ja, det var alltså planen.

Hur det blev? Tja en liten tvåbening vaknade, en stor tvåbening skulle söva om men kom som aldrig tillbaka. Far och son sover båda sött inne i barnets säng. Nu återstår det att se om Chatter och jag får dubbelsängen för oss själva hela natten, eller om även maken, sonen och Chipperkatten ansluter så småningom. Vi vaknar lika trångt men mysigt varje morgon :)

7 kommentarer:

  1. Låter ljuvligt. Den fasen ni befinner er i nu, den är - enligt mitt sätt att se det - den bästa i hela livet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag känner ofta att tiden går alldeles för fort. Det är eventuellt det enda som är stressande ;)

      Radera
  2. Haha! Jag håller med Elisabet, när jag ser tillbaka, även om jag upplevde tillvaron som rätt slitsam då.
    Jag minns när jag läser inlägget, den gången Per köpte hem hummer och vin.... och jag vaknade i tv-soffan med en filt över mig, framåt morgonkvisten... Han var lite lätt besviken, jag hann knappt äta eller dricka nåt innan jag slocknade från myskvällen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, det var snäppet värre än glögg och pepparkakor :D

      Radera
    2. Han har inte köpt hummer alls sen den gången...

      Radera
  3. ...och här sover vi ju knappt alls! ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, nä jag vet. Ni är helt galna ;)

      Radera