lördag 14 november 2015

Det blir för mycket elände

Jag vet inte ja, vi har haft lördag här hemma.
Får man skriva så en dag som denna?
Jag klev upp med den som alltid vaknar så galet tidigt, och slog så småningom på lördag med Lisa klockan sex. Trodde jag. Men det hade utgått, liksom Ring så spelar vi. Nog för att Lisa Syrén var där, men hon pratade så lågmält och ekot sände extra länge och allt var precis så mörkt och svart som IS alldeles säkert önskade att det skulle vara. När en kvinna ringer in och försöker läsa någon dikt, ja då stänger jag av och sätter på Disneylåtar på Spotify. Leker med barnet och dansar.
Tar med mig barnet till affären, går en sväng i centrum och matar änderna. Sonen har kommit på det där nu, att inte äta brödet själv (den här gången). Helst vill han att de ska ta brödet ur handen på honom. En och annan gör det.

Det är hemskt, förstås. Överhuvudtaget händer det så mycket hemskt i världen nu att man helst vill avskärma sig. Hur kan de ha fått ta över på det här viset, IS. Vad är det för människor bakom. På riktigt alltså. Hur kan en liten bebis utvecklas till en människa kapabel att begå sådana fruktansvärda handlingar? Vad händer på vägen? Vad hade hänt om denna lilla bebis hade vuxit upp i ett annat sammanhang?

Vi tog lördag.
Jag har lekt, bakat och pluggat. Skickat in första inlämningsuppgiften. Börjat skriva på nästa.
Tänt ljus.
Just så.

7 kommentarer:

  1. Ja du, kära Mossfolk! Jag känner helt och hållet som du. Man orkar snart inte ta in mer elände! Och hur kan människor bli så fanatiska? Förstår det inte.

    Vi får tända ljus och måna om våra nära och kära!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det känns som om det liksom finns en gräns, man kan inte upphöra att leva bara för att det händer en massa hemska saker. Samtidigt tycker jag förstås att man ska engagera sig, bäst man kan. Jag är alldeles för dålig på det...

      Radera
  2. Ja man kan undra var denna grymhet kommer ifrån? Precis som du skriver så undrar vi alla hur en liten oskyldig varelse kan bli så hemsk.

    Religion av ondo. Fanatism och ännu mer fanatism. Åsikter som är i nivå med 1300-1500 talet hos oss.

    Jag undrar ofta vad detta ska ta vägen? På sätt och vis är det ett tredje världskrig men på ett annat sätt än det andra.

    Sen hur man ska få en lösning på det hela känns nu olösligt. Men på något sätt måste det goda segra!

    Vad är det du läser nu? En fristående kurs eller något annat? Hoppas allt är bra. Jag har varit så dålig på läsa mina favoritbloggar och på samma gång saknar jag det!

    Ha det gott med dig o de dina!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, men precis den parallellen drog jag idag. Med häxbål och åsikter tokigare än tokigast och kungar som härjade hej vilt.

      Jag läser en kurs på halvfart, distans, om små barns tal och språkutveckling. En del repetition från utbildningen, men också sådant som är nytt. Det är så roligt att studera!

      Radera
  3. Det känns lite märkligt att livet hemma på gatan är sig så likt, när det är elände och våld för så många.
    Jag tycker att det är konstigt att så många lögger in franska flaggan på sina facebookprofiler, vi kanske skulle sympatisera med Syrien, där våldet har pågått länge... Paris ligger närmare, men jag känner fler syrier än fransmän.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mm, jag vill inte förringa det som hänt i Paris, det är förstås jättehemskt, men jag har inte heller lagt in den franska flaggan. Kan sympatisera ändå. Med Syrien undrar jag om människor börjar bli avtrubbade. Det talas mycket om flyktingströmmar, men orsaken till dem nämns inte lika ofta.

      Radera
  4. F.ö. tror jag att vi ska låta livet och vardagen här pågå som vanligt. Vem blir hjälpt av att vi blir handlingsförlamade? IS får inte vinna.

    SvaraRadera