söndag 15 november 2015

Att ha en hundkompis

Ibland blir jag tokig på de där två. Barnet kan inte låta bli Cosmos fast Cosmos vill vara ifred. Eller så kan inte Cosmos låta bli barnet fast barnet vill vara ifred. Eller så allierar de sig mot katten.
Fast ibland leker de tills barnet skrattar så att han nästan kiknar och är alldeles röd om kinderna.
Eller kör race i vardagsrummet tills det går över styr och blir krock, antingen med varandra eller någon möbel.
Ibland lämnar en tass ett inte alltför tjusigt rivmärke... och ibland råkar hunden helt oskyldigt ut för en arg liten tvåbening.
Då och då utdelas hundpussar över hela ansiktet... 
Ofta säger barnet "heeej" och klappar och klappar när vi kommer tillbaka hem efter att ha varit borta en stund. Men ibland tycker han att hans fyrbening bara står i vägen och säger "akta!". Om det inte är i trappen, för då smackar han på honom ;)
Blir det för tyst, då vet jag att de hittar på fuffens. 
Eller, tydligen, bara tar sig en vilopaus.

16 kommentarer:

  1. Ja det är sannerligen intressant att ha barn + hund 😂 Vad söta de är dina två.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja och då har vi bara en av varje ;)

      Radera
  2. Men finingarna, då!! :-) <3

    SvaraRadera
  3. Svar
    1. Ja, i vanliga fall brukar vi säga att Cosmos ska få vara ifred när han ligger i sin säng... Men nu såg de rätt nöjda ut båda två :)

      Radera
  4. Svar
    1. De är väldigt förtjusta i varandra, de där två... när de är sams ;)

      Radera
  5. Och jag tror verkligen att det är hälsosamt - ur alla aspekter - att barn lär sig umgås med djur.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det tror verkligen jag också. Även om mamman blir lite lätt svettig emellanåt ;)

      Radera
  6. Sööötisar. Som vilka syskon som helst :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja men precis så (fördelen här är att det är legitimt att sätta koppel på den ena ;))

      Radera
  7. Piii pan va gulligt!!! :-)

    SvaraRadera