söndag 22 november 2015

Att ha bambi inpå knuten

 Jag svär över dem på våren. Hotar med att bussa hunden på dem och strör blodmjöl runt våra plantor.
På sommaren är de bara på visit då och då. Biter av några blommor, men är ursäktade eftersom det allt som oftast även är ett par söta kid med.
Så kommer hösten och de börjar göra dagliga visiter igen. Äter av rosorna, och förstör mina hallonplantor. Och jag muttrar. Det bryr de sig inte ett dugg om.
När det fryser på, då ser vi dem titt som tätt. Letar efter rester under fågelmaten och, konstaterar maken, har ett rätt uruselt bortsskick. Förra vintern låg de och sov mellan våra äppelträd.

Egentligen, fast jag muttrar och bokstaverar fula ord, tycker jag att det är bra mysigt att ha dem alldeles utanför fönstren.
Härom dagen stod sonen och jag och tittade på de två, som var bebisar i våras. Nu lekte de alldeles utanför vårt fönster. Skuttade, skojstångades och rusade runt.
Det kanske var värt en krokus.
Eller alla.

4 kommentarer:

  1. Naturen har sin gång och det gäller bara att inse det och njuta.
    Fast det är inte alltid så lätt ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, nä, inte när de tuggar i sig alla mina lökväxter i vår ;D

      Radera
  2. Påskliljor och liknande är tydligen fredade, sägs det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, påskliljorna får stå. Men gula krokus, som de ska låta bli, knaprar de i sig med bästa aptit.
      Och rosor likaså. Men våra rådjur tycker att rosor är kalasmat.

      Radera