lördag 19 september 2015

Zzz

Lördag morgon. Vakna långsamt, slå på ring så spelar vi. Morna sig en stund i sängen.
Kan man drömma om.
Här vaknade nämligen någon klockan halv fem och kände sig klarvaken. Jag önskar verkligen att det var jag som var denna någon.
Det var det inte.
Faktum är att jag inte för mitt liv kan förstå hur man kan vara sådär superpigg bums man slår upp sina ögon.

Klockan fem hade mamman gett upp. Klockan fem hade mamman tagit till alla knep hon bara kunde komma på för att få barnet att sova lite till.
Det gick inte.
Förstås.

Men klockan sju, när vi knatar vår vanliga morgonpromenad runt elljusspåret, då minsann passar det fint att sova. Och hon som är jag som är mamma funderar allvarligt på om man kanske skulle ta sig en tupplur i gräset där vid sidan.

Om det inte vore så blött.
Om det inte vore för den där morgonpigga joggaren som springer om mig fyra(!) gånger.

Nu laddar jag för stora bytardagen i Hallsberg. Räknar med att fynda kläder i storlek 92. Räknar inte med, men hoppas på, att hitta Polarn och Pyrets vindfleece i samma storlek.

4 kommentarer:

  1. Jag är lika förundrad som du över att någon kan vakna och bara vara superpigg från första stund. Själv undrar jag varför jag vaknar när jag är så trött och mer sömnig.
    Men halv fem är verkligen flera timmar för tidigt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min morgonpigghet liksom försvann när jag fick barn... och som jag saknar den!
      Halv fem är oavsett absolut på tok för tidigt!

      Radera
  2. Märklig dygnsrytm de har de där små liven. Vet de inte vad sovmorgon är?
    Gissar att du borde bli trött framåt eftermiddagen...

    Vi får väl se om de små liven tar igen det i tonåren?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, brås han på sin mamma förblir han morgonpigg. Brås han på sin pappa blir han förfärligt morgontrött ;)

      Radera