tisdag 29 september 2015

Att ha en pisskatt

Vi har en jättefin röd kattdam. Chipperkatt.
Chipperkatten är gissningsvis tolv år och förmodligen världens keligaste. Hon ligger mer än gärna på någon. Helst i hussens knä. Det finns som just bara ett litet, eller s t o r t problem.
När sonen kom började Chipperkatten kissa inne. På riktigt.
Ärligt talat -kattpiss är tio resor värre än både hundkiss och barnkiss. Kattpiss stinker och är svårt att få bort.

Jodå, hon får uppmärksamhet. Kel och mys och lek. Vi har ställt ut flera kattlådor. Och vi har bästa sanden (inte alls miljövänlig, för den sortens låda går inte hem alls minsann). Vi har förstås också kollat upp henne hos veterinären, men bortsett från sin forl (tandsjukdom som är vanlig på katter) är hon kärnfrisk.
Och när hon var hos kattvakt i påskas var det inga problem alls.
Feromoner då? Nä, det funkar inte heller. Chipperkatten vill helt enkelt inte dela sina stora tvåbeningar med en liten tvåbening. Hon vill ha mycket ligga-nära-tid utan en liten vilde. Vilket i stället har lett till att hon blir allt mer utestängd. Vilket automatiskt innebär att den helt oskyldiga Chatterkatten också blir utestängd.



Hade hon nu varit yngre hade vi försökt placera om henne (via katthemmet, hon är ju därifrån). Men en tolv år gammal katt som kissar inne... Alla tips mottages tacksamt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar