söndag 10 maj 2015

Konfirmation

Idag har vi varit på konfirmation minsann.
Eller ja... vi skulle ha varit. Trots att vi var i så god tid var kyrkan mer än överfull och när jag väl hittat en för barnvagnar anvisad plats hade vi hamnat en bra bit bak i vapenhuset. Många många fick stå och tyvärr var det en hel del som helt enkelt vände i dörren.
Att stå i ett vapenhus var absolut inte sonens grej. Alls. Jag gav upp efter en kvart och återvände med sovande barn när det bara var tio minuter kvar. Istället fick vi sällskap av min pappa och vi hann med både en liten promenad och ett cafébesök.
Det blir inte alltid som man tänkt sig, men det blev bra ändå. Förstås.
Vänder man på det var det väldigt roligt, både att det var så många konfirmander och att det var så många besökare!

Däremot fick vi plats på mottagningen efteråt ;) Sonen satsade hårt på att ge och ta, ni vet "tack tack" och "varsågod". Här med sin gammelmorbror.
Uppdatering: Den fina bilden har min mamma tagit :)

4 kommentarer:

  1. Vilken underbar bild Karin!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är faktiskt min mamma som ska ha en eloge gör den. Det borde jag förstås ha skrivit...

      Radera
  2. Här i stan flyttade de konfirmationen från våra ganska små stadskyrkor till en jättestor tre mil ut mot kusten förra året. Perfekt, då får alla plats och alla kan se. Men tror du inte att folk gnällde över att få åka så långt... förut har de gnällt att de inte har sett för alla pelare - eller har fått stå...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns alltid något att gnälla på... Jag tänker att de flesta släktingar ändå kommer resandes och inte borde ha något emot ett par mil extra?
      Det här var Nicolaikyrkan i Örebro och det var verkligen tvärfullt.
      Jag hade väl i och för sig ändå inte räknat med att få se hela eftersom jag hade väldigt svårt att tänka mig sonen två timmar i en kyrkbänk...

      Radera