måndag 23 mars 2015

Ibland krävs det lite kaffe

Alltså, jag älskar att vara mamma.
Jag älskar att vakna till det där leendet varje morgon. Jag älskar att få vara med i den lille mannens liv. Jag älskar att amma och tycker att morgon -eller kvällsamningen är kanske den absolut mysigaste stunden på hela dagen. Jag fascineras av utveckling, när barnet plötsligt formar nya ljud eller kan plocka upp de pyttigaste små sakerna i ett pincettgrepp -det är ju inte länge sedan motoriken hade meterpassning.

Men helt ärligt, efter en natt när barnets intresse för det här med att sova inte alls har varit kompatibelt med mammans och pappans... När pappan någon gång där mitt i natten har tagit med sig hunden och sömndrucket hasat sig en våning upp till gästsängen... Efter en sådan natt då kan det kännas alldeles gudabenådat när liten tar förmiddagsluren och man själv får sitta en stund med kaffe och kaka.
Jag som i vanliga fall inte ens är kaffedrickare ;)

Sedan när han vaknar igen, viftar med armarna och ler sitt allra soligaste leende, då är natten glömd.
Då kramas och pussas vi (nåja den lille är inte mycket för det här med kramar men pussas desto bättre -med vidöppen mun). Vi byter en blöja och leker en stund innan det är dags för matlagning.
Och jag tänker att jag älskar att vara mamma.

Lite fascineras jag också över hur kroppen ställer om sig. Det är faktiskt inte så hemskt många månader sedan bebisen vaknade var tjugofemte minut... hela natten... varje natt. Och det gick bra! Också. Nu krävs det kaffe efter en natt som inte är i närheten av nätterna som då var ;)

6 kommentarer:

  1. Och jag tänker att det är en himla tur att dom flesta får sina barn medan dom är tämligen unga. Att vakna var tjugofemte minut hade tagit kål på mig - nu -. ,-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja fast så fort en sådan period är över förstår man inte hur man orkade. Och ändå upplevdes det inte som särskilt jobbigt just då :) Numera vaknar han en gång per natt... ja om inte den gångna natten är någon ny standard vill säga.

      Radera
  2. Man vänjer sig snabbt med det där att få sova. Eller inte. Och när det blir avbrott i det, blir det konstigt. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja precis så. Kroppen är bra fascinerande!

      Radera
  3. Så har jag haft det i mer eller mindre åtta år :-) Galenskaper javisst. Men det är också alldeles alldeles underbart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nattsömnen är jag inte det minsta bekymrad över. Får han bara vara frisk tror jag mig kunna ta det mesta ;)

      Radera