fredag 23 januari 2015

På visit hos herr tandläkare

Idag var det så dags igen. Det är hela två år sedan jag besökte herr tandläkare. Förra året låg en prick i magen och bara tanken på att någon skulle gräva i min mun fick mig att rusa in på närmaste toalett.
Mottagningen ligger inne i Örebro, gatan bredvid vår tidigare adress, och det kändes riktigt hemtamt att svänga in där.
Väntrummet är lite lagom trivsamt. Ja riktigt faktiskt om det inte hade varit för teven på väggen. Jag sitter själv med lånade blå skoskydd på fötterna och bläddrar i Nerikes Allehanda. Tänker att bara temuggen hade fattats.
Efter en stund kommer en man, Sven, och slår sig ner i fåtöljen bredvid.

Det är en hemskt trevlig tandläkare och en lika trevlig tandhygienist. Inga förmaningar om att inte dricka juice eller att använda mer tandtråd. Däremot förhör de sig om hur det är med sonen och om hur det går med nattsömnen. Sedan blir jag misshandlad i munnen (tandsten), men skuttar ändå därifrån så lycklig och nöjd över att inte behöva komma tillbaka på ett helt år. Det är som att få en fin julklapp!

Hemma kamperar sonen och hans mormor. Det går precis hur bra som helst! Förstås.
Vilken lycka att ha en mormor som kommer och leker nästan varendaste vecka! Och vilken tur för mamman ;)

4 kommentarer:

  1. Grattis till att ha klarat tandstatusen så bra! Jag har klarat mig utan hål i många år, men hade två små pyttiga i år... tur att de var små, blev inte så dyrt och behövdes ingen bedövning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har haft så jättemånga hål tidigare så jag är som liksom förberedd på det värsta. Varje gång. Men nu har det sett bra ut i flera år :)

      Radera
  2. Mina tänder är och har alltid varit en stor sorg, liksom min mammas.
    Men ungarna har klarat sig - knappt några hål - jag antar att dom har gener från nåt annat håll ,-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mina tänder gav upp när jag under tonåren slutade äta. Det tog många år (och kostade mycket pengar) innan det rättade till sig.

      Radera