tisdag 27 januari 2015

Minnesdag

Idag är den en viktig dag. Det är precis sjuttio år sedan befrielsen av förintelselägret Auschwitz.
Sex miljoner judar dog under förintelsen. Smaka på det. Det är två tredjedelar av det här landets befolkning.
Och jag tänker att idag när barn tillbringar betydligt mycket mer av sin vakna tid på förskolan och i skola/fritids än hemma har sannerligen pedagogerna världens viktigaste jobb och största ansvar.  Eller en kolossal möjlighet om man så vill.


Sååå viktigt att det aldrig går i glömska!!!

3 kommentarer:

  1. Det läskiga är att det är så många som varken lär sig av misstagen eller kommer ihåg... Ideligen uppstår nya krig, nya folkmord, ny förföljelse...

    Men... det gäller att våga tro på det goda ändå!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att det är lite obehagligt att det i dagsläget nästan har blivit lite okej att prata om vi och dem och att öppet kategorisera människor eller skriva snudd på rasistiska åsikter. Jag har lite besviket rensat rätt friskt bland mina facebook-kontakter. Inte på grund av vad de röstar på utan snarare så att jag inte för fem över kan ställa upp på det som skrivs.

      Radera
    2. Risken är att vi blir väldigt rädda för en massa ord... Vi Söderköpingsbor, vi östgötar, vi svenskar... Det kan ligga i tolkarens ögon/öron vad som avses, om det är exkluderande eller inkluderande, det där vi-et. Kanske beroende på vilka förutfattade meningar man har om den som säger det.
      T.ex. jag blir förskräckt ibland när jag på vissa bloggar ser hur folk går på varandra och feltolkar medvetet för att starta bråk.,

      Radera