fredag 30 januari 2015

Att välja mindre giftigt

Än så länge har vi lyckats med ambitionen att försöka ha så lite plast som möjligt i barnets rum. Leksakerna är av tyg -mest bomull eller ull-, trä eller naturgummi. 
Jag förstår att det här inlägget kan trampa en och annan på tårna. Det är inte meningen. Jag vet att alla mammor och pappor vill sina barns absolut bästa. Det här är mina åsikter. Det här är vad vi har valt. 

För mig är det okej att välja olika, men jag tycker att man ska läsa på innan man bestämmer sig för att välja eller välja bort. Motiveringen "jag lever ju fortfarande" känns ungefär lika befängd i alla sammanhang. Förr var det exempelvis varken lag på säkerhetsbälte eller cykelhjälm... Och vill ni veta något tokigt. Mina föräldrar bestämde att jag skulle ha cykelhjälm när jag var barn fast det inte var lag på det!
Regler och lagar för kemikalier i barns vardag skärps successivt, men det är ett omfattande arbete och en stor process. Flera leksaker vi hade som barn får idag inte säljas. Men jag lever ju fortfarande ;)
Flugorna är min lillebrors från när han var liten.
Dockan heter Isak och han bidrar till att fler barn i Sri Lanka får gå i skola.
Vi kommer naturligtvis inte att eliminera all plast i sonens vardag. Allt eftersom han blir äldre kommer allt mer plastsaker att komma in i hans liv. Vi kommer exempelvis både att pärla, bygga med duplo och med lego (duplo och lego är enligt naturskyddsföreningen gjord i plast som släpper ifrån sig mindre kemikalier). Och kanske kommer här att finnas både hink och spade i plast redan i sommar. Och det är förstås inte så att jag kastar mig fram och rycker sakerna ur händerna på honom om vi är borta och han hittar plastleksaker. Men vi vill ge en god grund, ett så kemikaliefritt rum som möjligt att sova i och hålla mängden plast nere.

Kanske är det så att vi om femtio år skrattar åt hur tokiga vi var. Ja låt gå för det.
Kanske är det så om femtio år att man skakar på huvudet och förfäras över plast-eran, vad vi utsatte mänskligheten för. Ja då har vi inte varit helt fel ute.
Men jag känner mig helt trygg i att vi inte kommer att förfäras över att vi dragit ner på plasten. Att vi har dragit ner på den kommer inte att orsaka skador och sjukdomar.
Dessutom handlar det förstås också om miljövänlighet. Den här jorden vi förvaltar nu, den ska ju faktiskt lämnas över till kommande generationer.

Jag vet att man alltid kan göra mer. Mycket mer. Men om alla gör lite så räcker det också en bit. Det är verkligen inte svårt (inte så länge barnen är små i allafall) och det känns så bra! Och nog är det så att medvetenheten ökar? I vår föräldragrupp är det tre av sju familjer som valt bort plasten i stort sett helt och häromdagen läste jag att den ekologiska försäljningen ökade med 38 procent(!) förra året.

Om man nu vill veta mer? Ja, det går ju exempelvis att börja läsa hos Naturskyddsföreningen.

3 kommentarer:

  1. Var och en blir salig på sin tro! ;)

    När min Gustav föddes var det den stora debatten om "Ett frisk hus", och jag har sedan dess lagt mig mycket vinn om att bo just så, besiktigar och kontrollerar, betalar extra för en noggrannare kontroll, och är livrädd för sådant som radon, asbest, fukt och mögel. (Det är min käpphäst!) Förskolor och skolor är svårare att rå på, då inte ens uppenbara fel där åtgärdas i brådrasket.

    När han var liten var vi med i en studie, där de kontrollerade vår hemmiljö, och då var det nedslag på en gammal trästol i barnstorlek, ärvda Brioleksaker i trä, och träleksaker från IKEA, vilka jag trodde var de bästa (Vill minnas att det var färgerna. Kanske handlade det i något fall om blyhalt?). Sedan var begagnade Fisher Price med på listan (Som jag köpt med en god tanke på vår miljö.), då de innehöll fel saker, medans de nytillverkade av samma märke på den tiden höll måttet. (Mängden LEGO i hushållet var före Viktor av mer normal karaktär.)

    När Viktor föddes kom det där med textilier, och deras gifter (Även textilarbetarnas arbets- och livsvillkor.) ordentligt på tal, så då tänkte vi till när vi bytte ut soffor, madrasser, sängkläder, gardiner och slängde ut mattor. (Man kan inte hänga med i nya inredningstrender, och byta ofta, till sådana priser som det då handlar om!) Vi särade på sov- och lekrum. Tänkte mer på våra kläder, vad de innehöll och hur de producerades, handlade i möjligaste mån ekologiskt och juste tillverkat. Så växte han, blev aktiv ute, och krävde funktionella plagg i bra material, så... Gällande den sista punkten gör vi så gott som vi kan och vad plånböckerna våra mäktar med.

    Jag har i perioder haft ett riktigt dåligt miljösamvete, världssamvete, och är ständigt orolig för mina barn och kommande generationer, försöker att göra rätt, så gott som jag kan, förmår och förstår. Det är inte bara och alldeles enkelt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter som om ni resonerar precis som vi :) Så intressant med en koll på hemmiljön!
      Det är klart att han måste ha funktionskläder ute och vi slänger förstås inte ut den inte alls gamla soffan, fast det nog finns en hel del att anmärka på gällande just den. Däremot tänker vi noga till gällande nyköp allteftersom saker och ting behöver bytas ut. Och förstås är det så att det handlar om den där plånboken också.

      Att göra allt rätt är supersvårt för att inte säga omöjligt. Men att tänka till och börja i liten skala i någon ände, det är inte värst svårt. Sedan gäller det bara att hitta en balans, för som med allt annat är det först med kunskap man upptäcker vidderna :)

      Radera
  2. Sånt här blir jag glad av att läsa./Lena

    SvaraRadera