tisdag 6 januari 2015

Att hälsa i spåren

Att ha ett elljusspår alldeles nedanför huset, det är baskemig inte fy skam. Där tar vi ett varv så gott som dagligen. Ett synnerligen trevligt spår är det. Blott två och en halv kilometer långt, perfekt att ta sig runt med barnvagn. Och framförallt är det ett spår där man hälsar!
Inte hurtiga joggare förstås -de har fullt fokus på just att springa- men alla andra. Alla de som går med stavar eller med hund eller barnvagn. De som går ensamma eller i par eller i flock.
"Hej hej" och en nick. Bara så.
Jag tycker att det är himlans trevligt. I stocksätterspåret hälsar man!

7 kommentarer:

  1. Sånt gillar jag också! Sommartid, när turisterna är här, hälsas det inte alls lika flitigt .,. då kan man möta människor som man hör pratar svenska och man säger "godmorgon" eller "hej", men se, icket ett svar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Annars tänker man att även om det inte faller sig naturligt att hälsa först skulle det komma svar på tilltal...

      Radera
  2. Jag tycker också att det är trevligt att hälsa lite här och där...i väntrummet, i affären m.m. men oftast bara stirrar folk på mig som om jag inte är riktigt klok. Det är lite trist!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är dålig på att hälsa i väntrum, vill liksom inte störa. Men om någon hälsar först däremot...

      Radera
  3. Jag går en del av min promenad på en asfalterad gångbana i kanten av vårt villaområde. Där tittar de flesta bort och vill inte hälsa. Men så fort jag kommer över E22 och ut på gamla järvägsspåret, då hälsar alla. Likaså när jag går igenom skogsparken på hitsidan om stora vägen. Det är så trevligt, men ... på asfalterad gångbana försvinner trevligheten. Konstigt, tycker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju rätt intressant egentligen. Man kan förstås ha massor med teorier om varför det är så, men ingen av dem är värst bra.

      Radera
    2. ...ingen av de jag kommer på är värst bra, borde det förstås stått :)

      Radera