fredag 5 december 2014

Det här med förskolan och gråskalor

Clara Lidberg efterlyser mer gråskala när det handlar om förskolans varande. Hon menar att många barn visst trivs i förskolan och att de behöver kontinuiteten. Efter inlägget följer en mängd kommentarer, vissa mer insiktsfulla än andra.

Jag är först på väg att kasta mig in i debatten, men backar sedan. Jag orkar helt enkelt inte.
Det är klart att det finns en gråskala. Det är klart att det finns barn som trivs eller till och med behöver förskolan. Framförallt behöver föräldrarna förskolan. Inte för att de inte är kapabla att ta hand om sina barn utan för att de faktiskt måste arbeta.

Debatten kring om det är bra eller inte för barn att gå i förskolan blommade upp förra hösten, ganska precis samtidigt som allt fler pedagoger faktiskt ställde sig upp och beskrev hur verkligheten ser ut. Inte på en eller två förskolor, utan på många många.
Det måste absolut inte handla om huruvida barnen ska eller inte ska gå i förskola. Det handlar om barns rättigheter. För nog har väl barnen rätt till en trygg plats att vistas på när föräldrarna arbetar?

Jag önskar så att det blev ett maxtak på storleken i barngrupperna! Och jag önskar att det frilades planeringstid! Jag önskar att personalen fick möjlighet att göra det arbete som de är så bra på och jag önskar att förskolan blev mer än en förvaringsplats där ungarna buntas ihop och man tar sig igenom dagarna snarare än tar vara på dem.

Jag känner verkligen verkligen att förskolan inte är en plats där jag vill att mitt barn tillbringar hela sina dagar. Jag tror förvisso inte att han skulle bli traumatiserad för livet, men det är ändå inte en vardag jag gärna vill utsätta honom för. Med det menar jag inte att alla föräldrar som måste ha sina barn där ska ha dåligt samvete, säga upp sig eller på något vis är dåliga föräldrar. Däremot skulle många behöva ta steget längre än att bara lämna tidigt, hämta sent och välja att tro att allt är så bra. Att det här är det bästa och att det inte finns något man kan göra.

Det är därför jag vänder mig emot gråskalan och välkomnar den svartvita debatten. För barnens skull.

(jag vill samtidigt säga att det finns förskolor som fungerar bra (jag vet t.ex. att jag har läsare med barn i väl fungerande föräldrakooperativ), men att de är få. jag vill också säga att det kan sitta långt inne att få personalen att berätta hur det faktiskt fungerar. deras jobb är att vara trogna sin arbetsgivare och invagga föräldrar i trygghet. att sälja sin verksamhet som den bästa.)

3 kommentarer:

  1. Den stora faran tycker jag verkar vara förnekelsen och skygglapparna och tron på att saker 'ska vara' på ett visst sätt därför att 'alla andra' gör så. Fram för nytänk, fokus på individen, tron på den egna förmågan som förälder och en nypa mod. Det är skillnad på barnperspektiv (att tro att något är för barnens bästa) och barns perspektiv (att fråga barnen vad som är deras bästa). Säger jag :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle kunna skriva en hel bok om det där ;)
      Det jag är ute efter nu är att det behöver inte handla om huruvida barn ska eller inte ska gå i förskolan utan om att göra den så bra som möjligt för de som är där. Ja för personalen också, men det tror jag går lite hand i hand.

      Det du pratar om håller jag definitivt om också. Och när det gäller just det är det sorgligt med vänstersidans politik som likställer kvinnors rätt att arbeta med att det är fult eller ovärdigt att ta hand om hem eller barn. Jag höll på att skjuta ut mig när Ulla Andersson (V) stod i riksdagsdebatten, formade situationstecken i luften med fingrarna och tydligt ironiskt kallade vårdnadsbidraget för "stå hemma vid spisen-bidraget".

      Jag tycker att Clara har en trevlig blogg, men att det är riktigt sorgligt att hon med så många läsare lägger locket på när det gäller problemen runt förskolan. En läkare hade i en kommentar skrivit att med många läsare följer ett ansvar. Då handlade det om att Clara förespråkar att barn inte ska använda fluortandkräm. Själv kan jag bara gratulera såväl Vänsterpartiet som FI för att Clara finns. Hon gör ett mycket bra jobb som språkrör!

      Radera
    2. Jag har inte läst Clara så mycket tidigare och jag tänkte inte på partitillhörigheten. Men jag såg "De obekväma" på ur.se och tyckte att hon sa mycket klokt! Men jag är verkligen inte V eller FI :-D

      Radera