fredag 12 december 2014

Att vara med om sitt första pepparkaksbak

Stämning och dofter är nära förknippat. Liksom lyckokänslor och traditioner.
Jul, det är bland annat doften av gran, hyacinter, pepparkakor, saffransbröd och vörtbröd. Idag har här bakats både vörtbröd och pepparkakor.

Pepparkakor, det bakas med julmusik och tomteluva. Länge fanns en tradition att baka tillsammans i vängänget, men allteftersom sambos, makar och barn har tillkommit växte det till ett projekt som tyvärr rann ut i sanden. Sonen får därför baka sina första pepparkakor i hemmets lugna vrå och verkar fullt nöjd med det. Faktum är att det här med att baka pepparkakor var jättespännande.

Noga noga spanade han in vad som gjordes.
 Och så skulle det förstås kännas. Kännas på degen. Kännas på kaveln. Kännas på formen.
 Grisformen var busigast ;)
Jag inser förstås också att han är på tok för liten för att få ut någon bakerfarenhet av ett pepparkaksbak. Men jag tror på att låta barnen vara med så mycket som möjligt redan från början. Att sätta ord på hur saker känns, luktar, smakar, låter och ser ut. Låta dem delta på sin nivå, alltid nära sin(a) anknytningsperson(er). Ibland iaktta, ibland prova.

Nu luktar här jul som bara den!

10 kommentarer:

  1. Åh jag blir alldeles kvillrigt lycklig över att läsa och se det här.....tror nämligen precis som du att man ska ha dem med och låta dem uppleva allt även när de är så där små och prata och benämna vad de ser och känner. :-) Sådär gjorde jag med våra när de var små och fortsatte med barnbarnen....

    Den sista bilden är bara FÖR underbar!!! Vilket julkort! :-)

    Lisbeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite lurigt är det dock nu när allt ska stoppas i munnen. Det ska det förstås kanske nästa år med, men då gör det inte lika mycket om det slinker ner lite deg...

      Radera
  2. Passa på att smaka när mamma inte tittar Noah/ Molly

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag lovar att han försökte. Efter en plåt fick han hänga med pappan istället ;)

      Radera
  3. Jag tror att du har helt rätt i dina antaganden! Jag har många foton från min tid med småbarn där de är med och geggar i både disk och bak och annat. Jobbigast var nog att sy kläder med en nyfiken unge i knät. Men det gick. Jag fick till det så att jag låste fingrarna från att komma nära nålen.
    Ljuvligt fot där Noah skrattar åt dina kakor!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sy skulle jag nog inte våga. Har ju fullt upp att akta mins egna fingrar ;) Annars är han med på det mesta och sitter allt som oftast på en höft. Det är makalöst vilken förmåga man utvecklar att utföra saker med en hand.

      Radera
  4. Och han hade nog klarat lite pepparkaksdeg också :)
    Underbara bilder!!!

    SvaraRadera
  5. Ja säkert, fast jag kan tänka mig snällare smakpotioner. Han helammas ju fortfarande och har bara och enbart ätit mammans mjölk :)

    SvaraRadera
  6. Vilken gullig lite tomtenisse! Och så skönt och harmoniskt ni har det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag älskar att vara hemma såhär... på dagarna. Nätterna blir det inga blogginlägg ifrån ;)

      Radera