torsdag 23 oktober 2014

Den nakna sanningen?

I en kommentar hos en annan bloggare fick jag för några dagar sedan frågan om jag undgår "den enorma tröttheten under spädbarnstiden" och i ett väldigt trevligt mail idag blir jag ombedd av en helt annan person att även skriva om småbarnslivets baksidor.

Sanningen är att jag hittills har undgått en enorm trötthet. Det är klart att skulle någon fråga när jag klockan tre på natten vaknar för kanske tionde gången av att en väldigt snuttsugen son påkallar uppmärksamhet, ja då skulle svaret kanske se lite annorlunda ut. Men så blir det dag och jag känner mig betydligt mycket mindre trött än när jag jobbade!

Det är förstås också så att när han, som nu, har varit sjuk, då blir dagarna lååånga hemma. Det blir mycket bärande och guppande och gungande, sådär så att man kan tycka att det nästan borde bli en liten upptrampad stig på golvet. Men det blir det inte och jag ringer och gnäller lite för fru C och fru B som också är hemma med små och när maken kommer hem framåt kvällen, då går vi en liten promenad, bara Cosmos och jag. Sjuk ska han väl för övrigt förhoppningsvis inte vara så ofta!

Nä, faktum är att jag verkligen älskar det här med att vara hemma med liten bebis. Vår son!
Jag tycker om att gå på babysång och träffa föräldragruppen. Vi promenerar med Cosmos och åker in till Örebro för att träffa fina vänner. Bjuder och blir bjudna på luncher. Fikar mycket! Hela tiden med liten nära. Tillsammans.
Leker i babygymmet och i soffan, sjunger, spelar piano, pratar, busar med spegelbilden och tittar i böcker. Och dansar. Massor. För till saken hör att det är ett litet barn som absolut inte alltid är förnöjt, sådär som jag har förstått att bloggen kan ge sken av.

Men skratt och glada leenden överväger. Stunder när man har en alldeles avslappnad liten bebis liggande på magen, jämna små snarkningar och en dregelblöt kind mot bröstet. En liten näsa som myser in sig mot halsen, en liten hand med stadigt tag om håret...
Jag älskar ju den här lilla ungen, till Andromedagalaxen och tillbaka. Och det är klart att det finns ögonblick av trötthet eller frustration, men det är just inte bara mer än ögonblick. Det kommer garanterat fler. Och förstås en massa oro.
Just nu känner jag inte att det är några baksidor ens värda att nämna. Och absolut ingen enorm trötthet.
Just nu lever jag min dröm!

16 kommentarer:

  1. Å, UNDERBART! Man behöver inte heller be om ursäkt för att man tycker att detta är en paradisisk tillvaro .., det tyckte jag själv när barnen var små och jag hade mer än gärna varit hemma-mamma på heltid, om det inte hade varit för ekonomins skull. Kanske hade jag blivit döless också, men just DÅ, kändes det inte på det viset.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag skulle också kunna tänka mig att vara hemmamamma/hemmafru. Alla gånger! Maken menar dock att jag i såfall har gift mig fel :)
      Och jag kände att det nästan låter klyschigt, men det är precis så där det är. Just nu, ska jag väl kanske gardera mig med att skriva.

      Radera
  2. Först och främst: stort grattis till er lille son! Och sedan vill jag också säga att det är roligt att se att det du och jag ofta diskuterade (jag som hemmamamma) och inte alltid var helt överens om, numera är något du själv ofta förespråkar. Kram på dig! /Maria med Alwin & gänget.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Maria, och vad kul att du tittar in! Har saknat dina blogginlägg!
      Funderar på vad av det jag skrivit ovan som vi inte var överens om. Jag tyckte att jag höll med om det mesta, om än inte riktigt precis allt ;) Brukar dock ta dig som exempel när jag pläderar om det här med att barnen (upp till tre-fyra år) ska vara hemma om det finns möjlighet...

      Radera
    2. Kolla mariashemmaliv.wordpress.com Dock utan kommentarsfunktioner men den som vill är välkommen att läsa ��

      Radera
  3. Härligt! Den här tiden går säkert jättefort så njut av tiden som du gör.

    Jag skulle också gärna jobba lite mindre. Vi får väl se hur ekonomin blir nu med hus och sånt. Lite mindre än heltid skulle vara skönt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. När han så småningom börjar på förskola kommer någon av oss att gå ner i tid. Vem återstår att se, men jag gissar att det blir jag :)

      Radera
  4. Så härligt! Låter som en bebistid man önskar alla kunde få! Själv ser jag tillbaka på första året som mamma med fasa. Men vi hade ju en himla otur med allvarlig sjukdom och extreeeem sömnbrist där 2-3 timmars sömn per dygn var max under lång tid. Så du får njuta lite extra åt alla pappor och mammor med kolikbarn eller på annat sätt sjuka ungar! ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det händer absolut att det blir väldigt få sömntimmar, men min kropp verkar -peppar peppar- klara det rätt bra. Minns att Alex var sjuk. Jag tycker att det räcker fint med förkylning och lite feber som har varit! Jag lovar att njuta för dem allihop ;)

      Radera
  5. Åhh Karin. Du sätter ord på mina tankar och känslor. Jag har under de senaste 6v funderat på hur det kommer sig att man är så pigg och glad när morgonen kommer oavsett hur jobbig natten än har varit. Jag känner precis som du. Kanske kommer det en dag att ändra sig. Men det tänker jag inte på nu utan njuter av tiden. Spädbarnstiden behöver inte kännas tröttsam och jobbig har jag (vi) helt enkelt fått erfara :) stor kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men vad kul att du kikar förbi! Grattis till sonen! Visst är det konstigt att man kan vara så pigg på dagarna, jag hoppas verkligen att det håller i sig. Nu borde jag väl kanske egentligen inte vara allt för kaxig, för jag har ju bara en liten att ta hand om. Skillnad hade kanske varit om det fanns syskon som skulle tas hand om också :)

      Radera
  6. Det känns verkligen underbart att läsa om hur du njuter av den här tiden med din bebis. Ich ickså kan tänka dig en hemmafrutillvaro. Härligt att så pass många i den unga generationen ser det som ett alternativ! Att jag frågade om tröttheten beror på att jag hade tre kolikbarn, senare krupp- och öronbarn så småbarnsåldern var fylld med sömnbrist och mycket oro. Ändå är det min bästa tid i livet och jag var hemmamamma i nästan åtta år och älskade att vara med mina ungar. Dagmamma var jag också så vi hade huset fullt med glada barn! Lycka till med din härliga tillvaro och fortsätt njuta!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, hemmamamma (oj vad många m ;)) sedan kommer tyvärr inte ekonomin att hålla för. Vi försöker räkna och få ihop det så att han inte ska behöva börja i någon omsorgsverksamhet innan han är två, men resultatet återstår att se...
      Och vi hade ju en del trassel med magen, men kombinationen minifom och semperdroppar samt att jag slutade med mjölk förbättrade det hela avsevärt. Nu har vi avvecklat dropparna, men jag äter fortfarande mjölkfri kost.
      Tre kolikbarn låter hemskt tröttsamt och krupp hoppas jag verkligen att vi slipper. Jag är betydligt hönsigare än jag trott när det gäller vår egen unge och skulle säkerligen bli nervös. Pappan är däremot lugnet själv och mammans motpol ;)

      Radera
  7. Bara att gratulera till den energi du har! Första året med första barnet gick jag mest i en trött dimma... kolik och nattvak i en evig blandning. Men, sen ljusnade det och blev roligare. När barn nr 2 sov det mesta av dygnet det första halvåret tyckte jag att det var en underbar tillvaro med två barn.
    Jag var hemma i fyra år, sen jobbade jag halvtid ända tills de gick i skolan båda två. Jag tyckte att det var mycket roligare när de båda blev pratbara och kunde gå och vi gjorde en massa grejer ihop.

    Fast... :) Nu när de flyttat hemifrån sedan länge är det också rätt kul .... det är jätteroligt att umgås med dem som vuxna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är klart att det vore skönt om han sov på nätterna, men jag tänker att det kommer han att göra så småningom. Under en period vaknade han en gång i halvtimmen, men så är det lyckligtvis inte just nu.

      Vi kommer inte att ha råd att vara hemma så länge eller gå ner så mycket i tid. Eller ja, det är förstås en prioritering, men vi har tänkt bo kvar i huset så vi är hemma så länge dagarna räcker (vilket inte alls är så länge som vi egentligen önskar) och sedan kommer någon av oss att jobba 80%. Så är planen nu i allafall :)

      Radera