söndag 19 oktober 2014

Att få nypa sig i armen

Igår såg vi, från vårt köksfönster, en fantastisk soluppgång. Ja, vi bor i ett villakvarter, men på en höjd och bilden är liksom tagen mellan husen...
 Och dagen artade sig väl. Ni vet när solen lyser upp sådär fint, ännu står lågt och ger allt ett vackert nästan gyllene sken. Äpplena där ute, de där som aldrig tar slut, är rödare än rödast.
Sedan åkte vi till Karlskogaland, bara Noah och jag. Lite egentid och hur mycket jag än tycker om vår fina hund var det rätt skönt att få åka utan att torka tassar eller ha koll på att han springer in i "förbjudna rum". Med i bilen var dopklänningen som mamma ska fixa till. Sonen är en matglad liten filur, stadig kille säger en och annan, och klänningen visade sig vara för trång både här och där... Tur att det finns en händig mamma/mormor!
Bilden är från i fredags när mormorn var här :)

 Hela vägen hem från Karlskogaland sedan pratade jag med min farmor i Malmö och sonen sov så förnöjt i sitt babyskydd. Hem kom jag till ett nystädat hus, blev serverad drink före maten och sedan en finfin middag med stek. Gott vin. Ja alkoholfritt alltihop förstås.
Tända ljus. Kände mig som världens lyckligaste fru!
Sedan kom natten och man kan som välja att se det på två sätt. Sonen hade ett närhets/snuttbehov utan dess like. Napp är helt ratat. Sova i egen säng tydligen plötsligt det värsta man kan utsättas för. Man kan titta på klockan, sucka, få lite panik över utebliven sömn... Men man kan också se det som en ynnest, detta att sitta och amma, mysa med det allra finaste man har i sängen. Höra makens snusningar alldeles intill och regnet smattra mot rutan. Och då kan man känna sig som världens lyckligaste mamma.

Att sedan få frukost på sängen på morgonen, det är baske mig inte fy skam.
Ibland är det nästan så att jag får nypa mig i armen!

3 kommentarer:

  1. Verkar som det var mysigt att komma hem. Här åt vi också en middag som gick hem.

    SvaraRadera
  2. Låter som en skön tillvara - bortsett från det där med nattsömnen, men den kan du ta igen när Noah blir tonåring!
    Vår första, som inte var så värst liten, hade en rymlig dopklänning vid 1 månads ålder. Men eftersom jag vid nästa barn tänkte vänta lite så att amning och sånt inte kom i ofas - så hann tvåan i stort sett växa ur dopklänningen, ingen tänkte på att ju var jättebaby redan från början. Vi hade inte provat den... han såg ut som en stoppad korv med knappen uppknäppt där bak. Men döpt blev han!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det kan hända att det blir någon knapp uppknäppt här med. Inte minst i kläderna sedan efteråt. Jag upptäckte igår att kläderna som är en storlek större är en bra bit längre... men inte värst mycket vidare. Vi hade behövt ha det lite tvärt om ;)

      Radera