lördag 23 augusti 2014

Namngivning

Idag har vi varit långt ute i obygden, i en fin gammal skola, på namngivningsceremoni för lilla Molly. Inte mindre en sextio personer hade hittat dit.
Ska man gå på kalas måste man vara fin. Det syns dåligt på bilden men sonen har faktiskt en body med krage och fluga...
 Jätteglad :)
Pappan till vänster, mamman till höger och så festens huvudperson, Molly, i famnen på sin fadder.
 Pajer, sallad och gott bröd och så fika därefter.
Paketöppningen fick barnen hjälpa till med. Ja, det var fler barn, men här har jag prickat de barn som jag vet får vara med på bloggen (ja det kanske övriga också får, men de är ju inte tillfrågade).
När jag skriver om familjen C, då är det just den här familjen jag skriver om. Det var hemma hos dem som Cosmos bodde när Noah kom till världen.
 Mycket spännande paket att undersöka och upptäcka. Jag kan tänka mig att den lilla damen sover gott i natt efter att ha varit medelpunkt en hel dag på det här sättet.
 Molly och Noah. Ja vår son orkade inte hålla sig vaken genom hela paketöppningen och hade således somnat när det var läge för fotografering. Nästan exakt, på grammet, lika stora är de, trots att Molly är nästan tre månader äldre... Ja, det är inte hon som är liten om nu någon trodde det.
Fina ungarna!
Efteråt styrde vi så åter genom värmlandsskogen, bort från obygden.
Cosmos hade mina föräldrar varit så ursnälla och tagit hand om. Det hade gått superbra och jag är faktiskt riktigt imponerad. Min mamma har varit riktigt hundrädd och Cosmos är inte en jättelätt hund att ta hand om. Är man för hård blir han stressad, men han behöver ändå någon som ställer krav för att han inte ska stirra igång och ta över. Det hade som sagt gått alldeles utmärkt.

Nu är vi åter hemma. Nöjd hund sover i sin säng och en kanske aningen övertrött son håller sin pappa på benen ;)

12 kommentarer:

  1. Underbara bilder på far och son !

    SvaraRadera
  2. Det är lite som om Molly tar tag i Noahs arm och säger " Vakna Noah du missar det roliga". Tack för att ni kom på Mollys stora dag

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja jag såg också det på bilden :) Har lite dåligt samvete för att vi åkte ifrån städnIng men vi skulle ju befria dem från hunden (som det gick långt över förväntan bra med)...

      Radera
    2. Det behöver du inte alls tänka på. Du har ju Noah och som sagt vovve. Det gick snabbt då diskmaskinen bara tar någon minut. Nu ska vi ladda för Olles dop om två veckor

      Radera
  3. ...och jag tycker att Noah här ser ut att vara väldigt lik din bror! Kan det stämma?

    Finfina bilder på son med far, likaså på Molly med familj, samt raraste faddern! (Faddern och jag satt mitt emot varandra, då jag upptäckte att Mollys far, som då satt bakom min rygg, var på bild på din blogg...)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du säger det. Det är det ingen annan som sagt men jag tycker mig också se honom i sonen i vissa lägen.

      Var du där alltså? Det missade jag i såfall fullständigt.

      Radera
  4. Men så sanslöst att ni varit på samma kalas och missat varandra! :)
    Apropå Cosmos, så tog det tid att inse att Molly är precis likadan. Mot Harry måste man höja rösten, då hör han och lyder (ibland ,-),men med Molly är det tvärtom, höjer man rösten blir hon jättestressad! Jag har aldrig upplevt en hund på det viset, men nu fungerar det ju bra.
    Jättefina bilder! Själv tycker jag att Noah är lik sin pappa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nu var vi visst inte på samma kalas :)
      Och det är verkligen en balans, det är. För samtidigt är han ju jätteberoende av konsekvens och krav. Det krävs så lite för att han ska stirra igång. Och åh så svårt många tycker att det är när de kommer hit och inte får "bushälsa" på den där jätte jätteglada hunden. Vi brukar säga att när han har lugnat ner sig, då går det bra att hälsa. Och busar, det gör vi bara ute.
      Lurvig var precis raka motsatsen. Han var jättesvår att få igång, brydde sig aldrig om leksaker och lekte gjorde han helst inte, däremot ville han gärna sitta i knä :) Och han var så himla lyhörd att han som liksom fixade vardagslydnaden av sig själv. Cosmos är mycket... vimsigare (men mycket lättare att träna med eftersom han är betydligt mer lättmotiverad).

      Radera
  5. PS Du är fantastiskt bra på att ta fina kort på oss. Kan du skicka mig bilden när vi tre och Molly står och ser (faktiskt) helt okej ut.

    SvaraRadera
  6. Så många fina bilder!!! Roligt att få se och hänga med på namngivning :-). Jag kommenterar ganska sällan och det beror på att jag kollar på mobilen istället för på datorn och skriver jag ett fel där så måste jag typ börja om från början och så går inte alla kommentarer igenom utan fastnar någonstans... Men jag läser alla dina inlägg och tycker det är hur roligt som helst att du bloggar och att jag får läsa det.

    SvaraRadera