lördag 26 juli 2014

När Chipperkatten plötsligt var försvunnen

I natt tänkte jag, lite trött -det var trots allt mitt i natten, på att Chatter sprang runt benen på mig och pratade. Hon brukar ligga och sova på ovanvåningen. Å andra sidan hade vi sovrumsdörren stängd för att behålla lite svalka där inne, och det kunde ju faktiskt vara det hon var upprörd över.

När jag var uppe vid fem reflekterade jag över att Chipper inte kom och ville ha frukost. Å andra sidan var klockan gränsfall till för tidigt.

När klockan var sju, då började jag på riktigt undra var hon var och när hon inte kom fast jag ställde fram maten tog jag en seriös letarrunda i huset. Inte på någon stol eller i katträdet eller i soffan eller på gästsängarna... inte på något av de vanliga ställena. Nu började jag känna mig stressad på riktigt och stormade in till maken för att höra när han såg henne senast. Jodå, igår kväll runt halv elva. Precis innan han gick ut med Cosmos.
Jag gav över Noah, som hängt med på min arm, till honom och satte igång att öppna alla skåp och garderober. Lyssnade efter jamande. Letandet övergick från möjliga till mer omöjliga ställen.
Helt tyst.
Till slut var jag övertygad om att hon låg död någonstans.

"Du får gå ut och kissa i trädgården" sa jag till Cosmos. "Jag måste fortsätta att leta efter Chipper!"

Och det var då, när jag öppnar altandörren, som jag i Ölandstoken ser ett par ögon stirra på mig. En röd katt. Vår röda katt. Vår elva år gamla, röda innekatt låg i Ölandstoken och väntade på att bli insläppt.
"Mjau" sade hon, reste sig, spatserade in förbi mig genom vardagsrummet och bort till sin mat som ju stod kvar och väntade på henne. Åt upp allt, tvättade sig grundligt och lade sig sedan på sin köksstol för att ta igen förlorad nattsömn.
När vi flyttade till huset pratade vi om huruvida vi skulle låta katterna få börja gå ut eller inte. Beslutet blev att de inte skulle få göra det. Chipper är elva år och har varit innekatt i hela sitt liv och huset ligger precis i en fyrvägskorsning. Hastighetsbegränsning på trettio förvisso, men det är lite si och så med den saken...

Hur hon kom ut igår kväll vet vi inte. Kanske hade hon lyckats peta upp en springa i gallret vid dörren innan maken stängde för natten... kanske smet hon snabbt med ut när han gick ut sista vändan med Cosmos. Nu ska det bli intressant att se om hon har fått blodad tand.

2 kommentarer:

  1. Undrar just vilka äventyr hon hade varit ute på? Eller låg hon och tryckte i token och väntade på att komma in. Var säkert skönare inne än ute!

    SvaraRadera
  2. Ja våra innekatter har heller inte gått långt bort, när det har hänt nångång. Men de vill gärna ut snart igen, och är sen nöjda när vi går en promenad i koppel. Andra går aldrig ut med katten, och de är nöjda med det. :) LM

    SvaraRadera