torsdag 31 juli 2014

Föräldragrupp

Så kan det komma sig att man plötsligt sitter i en lägenhet, med människor man tidigare träffat men ännu inte känner, och diskuterar sådant som bajs, prickar, rutiner, förlossningar, tredagarsdepressioner, försäkringskassan och annat i samma genre. Allt varvat med amningar och blöjbyten.

Den som känner mig väl vet att det där är ganska långt ifrån jag. Jag har som liksom inte riktigt det behovet och om jag hade haft det skulle det vara väl uppfyllt nu. Men jag tänker som så, att det är trevliga personer, att det kan vara bra med lite social samvaro när maken sedan börjar jobba och att det så småningom kan vara bra att ha lite kontakt med jämnåriga kompisar till vårt barn -ja om nu kontakten fortsätter att hållas.

Innan hade jag bestämt mig för att noga akta mig för ämnet förskola. Efteråt tycks alla fast beslutna att kolla upp hur det ser ut med det som en gång kallades dagmamma här i omnejden...

Och så faller det sig som så, att jag bums när jag går därifrån, funderar på vad som ska bakas till fika, när någon är laktosintolerant, någon annan inte äter komjölksprotein, en tredje har nötallergi och några jobbar på att bli av med diverse kilon. På tisdag är det nämligen här alla bebisrelaterade ämnen ska avhandlas.
Jajamen.

13 kommentarer:

  1. ,-)

    På min tid, på stenåldern, fanns inga såna grupper och det var kanske lika så gott det, jag är ju mer av ensamvargsorten, men man kan vara social ändå.
    Men det är säkerligen mycket som är bra med dom här träffarna.
    Själv saknar jag ju såna när det gäller byte av knäproteser, ja, helt enkelt detta att byta erfarenheter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja, det positiva är ju att allt blir relativt. Och jag tänker att så småningom kanske samtalsämnena blir lite... bredare. Eller i allafall tas till andra nivåer i takt med att barnen blir äldre.

      Radera
  2. På min tid, som också var på stenåldern, var jag med í en sån grupp och det var ganska kul i början, men senare så utkristalliserade det sig några som passade mig bättre än andra. Det var så att vi kunde sitta barnvakt åt varandra och fika tillsammans och inte bara prata prickar och bajs.


    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi får väl se var det bär hän. Jag har ju turen att ha två nära vänner med precis jämngamla barn också :)

      Radera
  3. Jag födde på medeltiden, och fortsatte helt privat att träffa en mamma från mödragymnastiken... Fast det berodde mest på att vi sprang på varandra och upptäckte att vi nästan var grannar. Vi umgicks i många år, även sedan vi böda hade fly ttat från Örebro.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som vanligt kan jag aldrig rätta eller skriva klart här... Men du får gissa.
      Snälla - vad är det för kroppsdel som den lilla foten ar mot? Jag får inte ihop bilden.

      Radera
    2. Tyvärr är det ingen i gruppen som bor så nära att de ens kommer att gå i samma skola... å andra sidan är ju inte Hallsberg särskilt stort.
      Makens tumme är det på bilden :)

      Radera
  4. Spjärnar mot, ska det stå

    SvaraRadera
  5. Jag fastnade också på bilden och kan bara inte begripa vad den föreställer?! ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Makens tumme :) Egentligen skulle foten ligga mitt i handen men man kan som säga att barnet inte riktigt var på fotohumör vid det aktuella tillfället...

      Radera
    2. Tack, med lite hjälp ser jag ju det! Glömmer att nya fötter är så små... Känns som om min minste med st 45 i skor, föddes så....

      Radera
  6. Tycker det ser ut som en tumme. Tänk vad allting är smått när man är så liten! Gosig fot! Jag smälter! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stämmer så bra. Nu är det ju bara en vecka kvar innan du får komma hit och mysa :)

      Radera