söndag 25 maj 2014

Röstning och bara fötter

Nu har jag jag utnyttjat min rättighet att rösta.
Jag tycker verkligen att det är jätteviktigt. Röstar jag inte, trots att jag får, har jag sedan heller ingen rätt att tycka, att beklaga mig, att ha åsikter om hur det ser ut.

Vallokalen var en gammal lagerlokal. Och det känns verkligen att man har kommit till ett litet samhälle. Många många känner varandra. Hälsar, pratar. En man har glömt sin legitimation, men två andra i vallokalen känner honom och erbjuder sig att gå i god för att han är den han utger sig för.
Det är ingen brådska, pratas över bordet med de som sitter och bockar av i listorna. Jasså, hon jobbar där nu. Ja och de har fått barn. Näe, men har han åkt in på sjukhus igen.
Sådant.

Efteråt äter vi rabarberpaj. Maken sitter inne och tittar på hockeyn. Själv sitter jag ute. Lyssnar till fågelsången och humlorna som hela tiden surrar bland blåklinten.
Herrgårdspionen som blommade så fint för bara några dagar sedan har nu helt blommat över.
I morgon är det måndag.
Och jag ska inte jobba. Det känns nästan som att jag ska göra något lite förbjudet. Som att någon ska ringa och säga att näe, men så där går det verkligen inte till.
Jag slipper i allafall bekymra mig över skor. Först hade alla strumpor krympt. Sedan krympte även skorna. Ett endaste par får jag numera på mig. Hemma i trädgården går jag barfota. Tänk, det har jag knappt gjort sedan jag var liten.
Jag hade glömt hur mysigt det är.

2 kommentarer:

  1. Mina skor har också krympt, måste vara värmen eller hur? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut helt klart värmen ;)

      Radera