tisdag 28 januari 2014

I fotoalbumet

Eftersom jag i många år trodde att det här var en alldeles omöjlighet, måste jag nu få säga mig vara så oerhört glad över att få vara med om detta.
Varken mer eller mindre.
Fyra gånger har vi sett honom nu, Pricken. Först två gånger som embryo och därefter två gånger som foster. Det är inte dåligt när det bara gått nitton veckor :)
Igår var vi iväg igen. Klockan åtta på kvällen hade vi fått tid och om vi förra gången möttes av en iskall kvinna, med mottagande som en robot, fick vi den här gången en så rar kvinna som trots att vi kom sist på dagen fick oss att känna oss riktigt riktigt trevligt bemötta.
Allt såg bara fint ut och till och med vi kunde båda mycket tydligt se vilket kön den lille har. Jag vet att vi har blivit varnade för att det inte är hundraprocentigt, men vi blir mycket mycket förvånade om det är fel.
Nu har bilderna klippts och klistrats.
Varje gång tidigare har jag tänkt att jag i alla fall fått vara med så här långt. Nu tänker vi (nästan) bara framåt!

18 kommentarer:

  1. Det här livet, hullerombuller som någon i ett gult hus brukar kalla det, något så alldeles magiskt och obegripligt! En dag i taget, och så att försöka göra det bästa av just den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, men just alldeles precis så!

      Radera
  2. Nej men ska Du få folk att nästan börja grina så här på tisdagskvällen...?
    Lätt rörd låter nog bättre att skriva :-) Så härligt och nu håller vi alla tummar vi kan inkl. stortår.

    Den där lille Pricken borde alltså anlända framåt Midsommar ungefär?

    En dag i taget och hoppas du inte behöver besöka en snödriva då och då allt för länge till ;-))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Några dagar efter midsommar är datumet... ja, men sedan gör han ju lite som han vill förstås så vi får väl se om det blir ett midsommarbarn :)

      Radera
  3. Jag blir också alldeles blöt under ögonlocken här....så himla underbart! Sitter bara och ler stort när jag ser bilderna och vill liksom vinka lite till lille pricken. :-)

    Var rädd om er nu och må bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå, men han vinkar för fullt på två av bilderna. Fem fingrar på varje hand kunde vi konstatera ;)

      Radera
  4. Härligt! Jag kan ju inte påstå att jag är förvånad när två unga människor som älskar varandra ska bli föräldrar, det var ju liksom väntat... men väldigt roligt är det i alla fall, för man kan ju inte bestämma som man vill i den frågan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I det här fallet konstaterade till och med specialistbarnmorskan på senaste ul att vi haft en himla tur. Jag fick veta redan när jag var 22 att här nog inte blev några barn. Just då var det ju ändå inte ett dugg aktuellt så det gjorde liksom inte värst mycket. Efter otaliga undersökningar och utredning de senaste åren fick vi mest det där gamla beskedet bekräftat. Så det är absolut oväntat... men mycket glädjande!

      Radera
  5. Underbart!!!! Och så all den där oron mitt i all glädje, kan jag tänka. Skönt att det ser finfint ut!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nu har jag allt lugnat ner mig lite och börjar på riktigt tro att det faktiskt kan gå vägen :)

      Radera
  6. Detta är inget mindre än ett mirakel varje gång det händer! Man blir ödmjuk!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är benägen att hålla med om att det är rätt fantastiskt, detta hur nya liv faktiskt bildas. Än om jag faktiskt inte alls tillhör en av de som annars fascineras särskilt av varken graviditeter eller små bebisar.

      Radera
  7. Näää nu snörvlar jag, och det är inte pga förkylningen. :)

    Underbart!!

    SvaraRadera
  8. Vilket litet mirakel! Lycka till de blivande föräldrarna.

    SvaraRadera
  9. Åh vad roligt. Grattis!!!!!!!!!

    SvaraRadera
  10. Så fantastiskt! Såg det-bästa-inlägget hos Elisabet och insåg att det här var en nyhet. Stort grattis!

    SvaraRadera