söndag 5 januari 2014

Drömmar

När vi bodde i lägenheten pratade vi om att vi verkligen skulle behöva en ny säng... men det fick vänta tills vi skulle köpa hus.
När vi köpte huset var det väldigt mycket annat som kändes synnerligen aktuellt och sängen fick stå tillbaka. Den hade ju trots allt fungerat att sova i. Skapligt.
I efterhand, som i natt, kan man verkligen fundera på den prioriteringen. Vi har knölar och fjädrar som sticker upp lite varstans. Jag provade till och mer att lägga mig med huvudet i fotändan, bara för att se om det går att passa in sig bättre mellan alla knölar. Det gick inget vidare.
Nu funderar vi på att ta ner madrasserna från sängarna i gästrummet och lägga dem under bäddmadrassen...

Men kanske är det sängknölarnas förtjänst att jag fick återuppleva lite av det gamla livet i natt. Det där livet som jag förvisso faktiskt inte alls saknar, men ändå ser tillbaka på med mestadeles glädje.
I drömmen var jag åter hästskötare. Jag gjorde i ordning Lorden, som skulle ha svarta saker och absolut inte fick ha sågspån i sin tjocka svans. Och jag fixade Rebell och Sydney.
Och jag skrek på hundar som inte kom överens och i drömmen figurerade en liten vit och en liten gråsvart med knorr och min egen brunvita lurviga. Ingen av dem lever längre.
Och jag har kramat på hon som på ridskolan var min arbetskamrat, eftersom jag inte hade sett henne på länge(?) och jag har klappat på den röda katten utan svans, han som ibland slank med upp i min lägenhet och alltid såg så förnärmad ut när jag stängde porten framför näsan på honom.



Tja, det var väl ungefär vad jag hann med.
Innan det blev morgon och jag fick flytta mig från sängen med knölarna, till det inte mycket bekvämare badrumsgolvet och senare till den mycket bekväma soffan.
På tisdag är det dags att börja arbeta igen. Dagar som idag undrar jag om det verkligen kommer att gå. Dagar som årets två första kan jag inte förstå hur jag vissa dagar kan tvivla.

7 kommentarer:

  1. Att ligga i en obekväm säng är pest och pina.
    Det gör vi nämligen när vi sover hos äldsta dottern, i deras bäddsoffa.
    Då vänder jag mig också åt andra hållet och liiiite bättre blev det, men inte mycket ,-)

    Här köpte vi en härlig säng från Ikea som jag bara ä l s k a r.
    Inte den dyraste madrassen, men ljuvlig ändå.
    Lycka till med jobberiet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har spanat in en säng från sängjätten som inte kostar sådär vansinnigt mycket som alla andra sängar... Men det är ändå pengar och kanske funkar det att i några månader använda madrasserna i gästsängarna. Det är ju värt att prova...

      Radera
  2. Blir du inte sjukskriven när du mår så dåligt? Jag tänker att det är vara körigt att pendla och jobba ett väldigt krävande jobb och samtidigt må som du gör?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, halvtid i allafall. Men när det var på tal senast var jag hemma en vecka, fick nya tabletter och sedan tyckte jag att det blev mycket bättre. Tyvärr vände det tillbaka veckan innan jul och sedan har jag ju varit ledig nu i sjutton (!) dagar. Vi får väl se, det kanske går jättebra att jobba :)

      Radera
  3. Om du mår som mig (typ ens lite grann) så skulle jag råda dig att ta det lite lugnt för till slut fick jag även migränanfall 3-4 dagar i veckan men jobba det skulle jag ändå (tyckte läkarna, 50%). Vanligt graviditetsillamående är ju inte riktigt samma sak och jag vet inte vad du har för variant men iaf. Jag lyckades efter nio månader i helvetet hitta några ting som lindrar. Först och främst, Lergigan comp, som jag till slut fick ta 8 tabletter av per dag. Sänk temperaturen i kylskåpet några grader så går det lättare att svälja. Julmust och mandlar dämpar något. Försök att knapra lite mandlar innan du går upp (ligg gärna kvar iaf 15 min efter) det kunde man ibland häva kräkningarna som man får sådär på tom mage. Normalt graviditetsillamående finns det andra tips för men det har du troligtvis redan googlat på. Blir det aldrig bra så googla hyperimesis gravidarum ist. Jag håller tummarna för att du är en av dem (som de allra flesta är) som snart mår bra igen. Och grattis (om min förra kommentar försvann)!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, jag hoppas ju förstås att det ska gå över. Trodde att det hade gjort det i vecka tretton, men det kom tillbaka... Så medan jag väntar på övergåendet tas experttips tacksamt emot ;)
      Lergigan comp äter jag redan (dock inte 8 tabletter/dag) men tycker inte att det hjälper särskilt. Och vi har provat allt från små kex till en lättare frukost i sängen -då går det jättebra så länge jag inte sätter mig upp. Jag tror för övrigt att vi har hunnit prova oss igenom en hel del. Dock inte just mandel...
      Men det finns absolut dagar då och då som är mycket bättre!
      Och tack! Jag tycker förstås att det är klart värt det :)

      Radera
  4. Det hade jag alldeles förträngt! Som jag har hängt på, och över, skoltoaletter, då jag väntade mina pojkar. (Ja, alla slags tänkbara toaletter, för den sakens skull. Även vid buskar och diken, bakom husknutar...)

    Jag mådde faktiskt som bäst (om än illa) då jag inte åt något alls före lunch, vilket säkert inte rekommenderas av några barnmorskor, och inte är så enkelt, då man i havande tillstånd, oftast, ständigt är hungrig, men... Efter att ha testat ALLT var det för mig en befrielse!

    Måtte det ge med sig, så att du snart får må bra!

    SvaraRadera