torsdag 5 december 2013

Han säger i allafall till...

När vi gick och la oss igår kväll låg den lille hunden på rygg i sin säng, snarkade högt och verkade ungefär lika allmänt välmående som vanligt.
Klockan tre i natt vaknar jag av att en pipande hund springer springer runt i ateljen, ner för trappen och ett varv i vardagsrummet och sedan in till mig. Slänger upp en tass i sängen och piper högt.

Min första tanke var att han vaknat och fått för sig att jaga/ leka med katten. Han brukar pipa när de springer undan så att han inte kommer åt. Men båda kattdamerna låg och sov i vår säng, sådär som de gör varje natt.

Min andra tanke var att han hade fått syn på rådjur i trädgården... men vad skulle han då göra uppe i ateljen?

Sedan kom jag på att det kanske var kris ut och då rackarns var jag snabb i kläderna. Ack så rätt jag hade, lille gubben.

Favorit i repris både klockan fyra och klockan sex men då fick maken göra en insats.

Nu blev det svält på morgonen och lite senare ska jag göra ett risavkok, så hoppas vi att det är hastigt övergående. Aldrig kan jag minnas att Lurvig sade till så tydligt.

1 kommentar: