onsdag 20 november 2013

På promenaden

Där längst bort på vägen kommer de gående mot kameran. Ja, fast det tänkte jag inte ens på när jag tog bilden.
Om nu krispigt faktiskt har blivit ett vedertaget uttryck tror jag att det har gått att använda idag. Själv föredrar jag kanske det mer konkreta frostigt...
På lilla promenaden stötte vi på en kvinna i röd mössa som undrade om det var vi som flyttat in i huset uppe vid skogsstigen. Och det är det ju. Jo, hon hade hört att det flyttat in en springer däruppe, det hade grannkäringen skvallrat om, berättade hon.
Jag försöker fortfarande lista ut vem denna "grannkäring" kan tänkas vara.
Hur som helst hade hon två egna springrar och talade om att hon "var inne i svängen". Det syntes nästan för båda var så vältrimmade. Det är inte Cosmos. Han är liksom lite halvtrimmad mest jämt. Aldrig sådär nytrimmat tjusig, men heller aldrig totalt ovårdad.

Sedan gick vi åt olika håll. Cosmos fick skutta en bit utan snöret, nosade kors och tvärs, fick upp ett spår men tvärvände när jag ropade. Han kommer aldrig att bli en utställningshund, men i mina ögon är han världens finaste. Och när han inte stressar upp sig (vilket han gör rätt ofta -jag tror fortfarande att han har någon form av bokstavskombination ;) är han faktiskt himlans rolig att jobba med!

3 kommentarer:

  1. ...och så är han ju så söt! :-)

    SvaraRadera
  2. Han är ju jättesöt. Inte behöver han vara vältrimmad!

    SvaraRadera
  3. Ruta Ett och Eva; Jag har faktiskt ingen aning om hur det skulle gå på utställning. När vi skaffade honom hade vi tänkt att vi skulle prova, om inte annat för att jag skulle bli en erfarenhet rikare. Men nu är han ju kemiskt kastrerad och då får man inte ställa ut.

    SvaraRadera