söndag 24 november 2013

När hunden själv får välja

Det är någonting som har blivit snett här...
Det är, i ärlighetens namn, jag som talat varmast för detta att ha djur. Vi har förvisso varit överens -de ingår ju liksom i familjen och då funkar det inte att bara den ena vill -men det är ändå jag som har velat... mest.

Det är oftast jag som går långpromenaderna med den lille hunden. Och det är jag som både trimmar och tränar än om hussen kanske leker lite oftare...

Så var väljer då hunden alltid att ligga när vi befinner oss på olika våningar, jag och hundens husse.
Ja, det är då inte hos mig.
Ser ni honom? Som en liten räka vid hussens fötter.
Det känns rätt bra faktiskt.
Eller väldigt.

2 kommentarer:

  1. Jag associerar till dem som hela livet hakat fast vid frånvarande fäder... Sörjt och längtat och drömt. Undrar hur mycket tankemöda de ger sina närvarande mammor.
    Men eftersom du älskar hussen också så tror jag inte att du är svartsjuk... Eller också är hunden rädd för att husse ska bli sotis för han är för mycket med dig, hunden alltså?
    Man kan undra vad som rör sig i en hundhjärna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller så tycker han väldigt mycket om sin husse. Katterna föredrar också hussen och Lurvig var precis likadan. Mig gör det absolut ingenting. Det var ju en av anledningarna till att jag från början fastnade för den där mannen ;)

      Radera