lördag 16 november 2013

Morfar och kokta morötter

Maken gör ganska ofta kokta morötter till maten. Det får mig alltid att tänka på mormor och morfar.
Jag tror att jag har skrivit det tidigare.
Det var när det bodde där i lägenheten på andra våningen. Huset minns jag inte mycket av. Annat än att det fanns en lekstuga som var mer förråd. Ett solur. Och i mitt minne var där en låååång korridor. När jag har gått förbi som vuxen förvånas jag över hur litet huset var och förstår att den där korridoren nog var ett barns upplevelse av en vanlig hall.

Hur som helst serverades det husmanskost. Alltid. Kokt potatis och kokta morötter.
Det var mormor som lagade maten. Morfar diskade. I allafall när vi var där.
Morfar satt på kortsidan, där vid köksbordet. Han tuggade med öppen mun. Jag var alltid lite förfärad över det. Och så hade han en ölmage, fast han var nykterist- och han tyckte mycket om att dansa. Och så pratade han mycket och kunde berätta massor om hembygden som var Ramnäs. Som en livs levande historiebok.

Sånt tänker jag på, när maken serverar kokta morötter till middagen.


2 kommentarer:

  1. Jag är inte uppvuxen med kokta morötter och har aldrig tyckt att det varit särskilt gott.
    Tills jag träffade pv.
    Han kokar ofta morötter och nu älskar jag det!!
    Så kan det gå.
    Fin bild på din morfar ....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan inte säga att jag är stormförtjust i kokta morötter, men jag tycker inte illa om det heller.
      Bilden är efter att morfar blev så sjuk, men han var glad och skojfrisk ända fram till sista gången jag träffade honom bara någon månad innan han gick bort.

      Radera