lördag 14 september 2013

Nu är tavlorna packade...

Dagen går i packningens tecken. Det blir en sväng till tippen. Väl hemma igen möblerar maken om, staplar kartongerna i ett hörn. Plötsligt känns här rätt tomt. Inte som ett hem längre.
Inte som att vi ska bo här i två veckor till. Nästan.

Längst bak, uppe på bokhyllan, hade fotona på bilden nedan hamnat.
Det känns inte som att hon som sitter där på hästen och hoppar hinder framför Strömsholms slott, är jag.
Så totalt overkligt.
Så oändligt långt ifrån det liv jag lever idag.
Jag saknar det inte ett dugg.
Jag ångrar det inte heller. Tvärtom.
Och jag tänker då och då att det skulle vara väldigt kul att rida.

6 kommentarer:

  1. Maria; Jajamen, finaste Bettan :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Red henne en del sommaren 2004 då jag gick BRIK. Passade mig ypperligt i dressyren var lite för mkt för mig i hoppning. Hoppade nere på Österängarna och önskade sedan en annan hopphäst, ha ha :)

      Radera
  2. Från 100% till 0,2% med hästeriet, fick du en total överdos? Grymma bilder i alla fall! Wow liksom.

    SvaraRadera
  3. Emma; Det finns många anledningar till att det blev som det blev. Och just nu känner jag inte riktigt att jag hinner... (eller snarare att det inte är vad jag vill prioritera). Nu är det också så himla länge sedan att ridskola förmodligen skulle vara det bästa alternativet. Och minst tidskrävande. Och absolut dyrast ;)

    SvaraRadera
  4. Intressant att något som är så viktigt i livet kan blekna en aning, och kanske blomma upp igen. Du och jag verkar ju i alla fall ha en hel del gemensamma intressen... :-)

    SvaraRadera