fredag 13 september 2013

Fredagskväll på tredje våningen i det gula huset

Någon sitter bland berg av böcker och rättar. Beklagar sig över detta med att tiden inte räcker till.
Någon annan renskriver verksamhetsplanen och funderar samtidigt på vad som ska packas i nästa kartong.
Den röda katten ligger sällskap på stolen intill och den trefärgade hunden har helt resolut gått och lagt sig uppochner i sin säng i sovrummet.
Hade det inte varit för den gråa katten som morrar i bokhyllan hade här inte varit någon form av action alls.


6 kommentarer:

  1. De där 45 arbetstimmarna har en tendens att gå åt, långt innan det att man känner sig färdig, har hunnit med allt det där som man ska, borde och vill. Tyvärr!

    Hoppas att ni ändå hinner njuta av helg och ledighet!

    SvaraRadera
  2. Ledighet tror jag ju inte att ni kommer att njuta av - men det är väl ändå ganska njutningsfullt att bryta upp till något som verkligen lockar?!

    Been there - done that... säger jag med ett visst vemod, för oj, vad jag tyckte att det var spännande på den tiden när vi bröt upp och flyttade ganska ofta.

    SvaraRadera
  3. Arbetet tar slut när arbetstiden är slut inte när arbetsuppgifterna är klara. Det är SVÅRT, men jag tror att lärare kollektivt måste stötta varandra i detta.

    SvaraRadera
  4. Kattis; Nä, jag har blivit varse om det. Förhoppningen är att det är värre de här första åren, innan han har fått rutin.

    Bloggblad; Jo, det är jättekul! Jag längtar halvt ihjäl mig. Om två veckor har vi sovit vår första natt i huset :)

    Lena; Jag läser högt för maken, men han kontrar med att han ju måste sköta sitt jobb. Helt lätt är det förstås inte att, när man bara arbetat ett halvår, sätta ner foten och säga att man inte hunnit...

    SvaraRadera
  5. Att sköta sitt jobb är just det jag skrev... jag vet hur det är, men ser också hur viktigt det är att unga lärare inte hamnar i den fällan. Vi har ambitioner och vill våra elevers bästa, men vi får inte förutsättningarna att utföra det jobbet. Så, slut på den fackliga moralpredikan :-)

    SvaraRadera
  6. Jag kämpar personligen på, med det att inte arbeta (mycket) mer än mina 45 timmar, efter tjugo år i branschen, men... Det är inte bara, och alldeles enkelt! Erfarenhet, och kompetens, utan vidare förutsättningar, resulterar gärna i att den egna arbetsinsatsen blir mycket avgörande för den enskilde eleven, så...

    Säger som Lena, att vi kollektivt måste stötta varandra i detta!

    (Man får också välja arbetsgivare med omsorg. Det kan nämligen se väldigt olika ut, vad som ryms inom ramen för en heltidstjänst!)

    SvaraRadera