lördag 20 juli 2013

På äventyr i en närbelägen grotta

Mera utflyktande! Idag hade vi sett ut tre ställen i närheten av Garphyttan, Norra Kilsbergen.
Vi började med Gullhålet och hade närapå dött av värmeslag (i allafall jag och Cosmos) innan vi väl hittade fram. Men där var verkligen en grotta!
Hade jag nu inte läst att man faktiskt kunde ta sig in, skulle jag aldrig ha vågat mig på att klättra genom den smala gången där det var alldeles bäckmörkt, droppade från taket och rann på väggarna.
Turligt nog var vi lite pålästa och hade med oss pannlampor :)
Och väl inne hamnar man i ett bergsrum med drygt tre meters takhöjd. Nu hade jag också läst att det längst in i grottan skulle vara vatten, vilket fick det att kännas som om man stod vid en underjordisk sjö, men vattennivån var så låg att man kunde gå ända in till grottans slut.
Maken mumlade något om dåliga klättringsegenskaper och stannade utanför med Cosmos.
Ska man verkligen in här? undrade jag först. Och det skulle man.

På väg tillbaka ut. Lite klättring ingick.
 Efteråt var tanken att vi skulle till ytterligare två platser, men jag och Cosmos var jättevarma och maken  var mest bara fikasugen, så vi åkte upp till Ånnaboda och badade istället.
Härliga härliga sommar!

8 kommentarer:

  1. In där, det skulle jag aldrig någonsin ta mig frivilligt. Modigt!

    SvaraRadera
  2. Å vad kul! Dit bara måste vi åka någon gång :) Var låg det?

    //Elin

    SvaraRadera
  3. Kattis; Jag hade nog inte kommit på tanken om det inte stod att det skulle gå... Men sådant där tycker jag är kul!

    Elin; Det låg strax efter Garphyttan och skulle vara som gjort för en skattjaktsgömma... Fast jag tror kanske att det kan rekommenderas att vänta några år, för det var inte ett direkt barnvänligt ställe att ta sig in på.

    SvaraRadera
  4. Inte en suck att jag hade testat! Men jag hade nog inte kommit mig in heller ,-))

    SvaraRadera
  5. Att du vågar! Modigt att ta sig in så där på egen hand. Den kommentaren kommer från en som guidat i grottor! Det var väl då jag kom på att jag tycker att det ger mig en känsla av klaustrofobi. Trots detta förstår jag känslan.

    SvaraRadera
  6. Elisabet; Så farligt var det inte. Men det kändes i allafall bra att maken stod utanför. Kanske mest för att det var så halt att det inte kändes alldeles stabilt.

    Lena; Fast det var ju ingen jättedjup grotta. Jag tycker att sådant där är spännande och var alldeles fascinerad efteråt. Det var nästan lite trist att maken inte provade så att vi kunde dela upplevelsen...

    SvaraRadera
  7. Lena igen; Guidat i grottor! Vad häftigt! Var någonstans?

    SvaraRadera
  8. Lummelunda på Gotland

    SvaraRadera