tisdag 2 juli 2013

En vikunja kommer till världen!

I förrgår visste jag inte att det fanns ett djur som hette vikunja.
Igår fick jag se just en liten vikunjaunge komma till världen.
Det var högst troligt inte planerat att mamma vikunja skulle börja kalva bara en liten bit från staketet.
De av oss som hade tålamodet eller intresset att stanna kvar fick verkligen en upplevelse!

Äh, det var ju inget speciellt. En massa slöa savanndjur i värmen...

Men vänta nu! De är ju ben som sticker ut där!

Och en liten stund senare syntes även huvudet...


Blött och kladdigt... och väldigt väldigt sprattlande.


Otäcka fåglar blev väldigt närgångna och såg inte alls särskilt vänligt sinnade ut. De blev snabbt bortlockade och instängda av djurskötarna.

Åh hej. Ett av många vingliga försök att ta sig upp på benen.

Inte långt senare har det lyckats. Fascinerande att se hur fort det går!

Lite hungrig också...
Och just som vi går därifrån tas de första galoppsprången.
Vi missade tropikariet, men då har vi något kvar till nästa år.
Det är ju minsann inte alla som får se en vikunjaunge födas!

5 kommentarer:

  1. Tala om att komma vid rätt tid! Härligt att du var så aktiv med kameran. Då fick ju vi vara med också! Fantastiska bilder!

    SvaraRadera
  2. Häftigt!!! De påminner om lamadjur tycker jag, eller?
    Var finns de i vilt tillstånd?

    Så spännande se detta och djuren måste ju må bra när de föder helt "naturligt" fast det är en djurpark.

    Jättefina bilder!

    SvaraRadera
  3. Gud så coolt! Vilken grej! Och vilka bilder!
    Nu längtar jag ännu mer dit! Fast någon Vijkunjaunge lär vi nog inte få se födas! ;-)

    SvaraRadera
  4. Giggi; Ja, det var verkligen i precis rättan tid. Nu ägnade vi förvisso nästan en och en halv timme där och missade både tropikariet och björnarna, men då har vi ju något kvar till nästa år ;)

    Kattis; Det var lite roligt att mamma vikunja valt att stå såpass nära staketet. Det fanns ju trots allt betydligt mycket mer undanskymda platser längre in.

    Turtlan; Med undantag från en gam och ett vandrande lodjur tyckte jag att det överlag kändes som om djuren var väldigt välmående.
    Vi tyckte också att de var lika lamadjur, fast mindre. Vikunja är det minsta kameldjuret och lever i Anderna.

    Kattalena; Nä, just det hör nog inte till vanligheterna ;) Och jag längtar redan till nästa år, för det här ska bli en årlig tripp har jag bestämt!

    SvaraRadera