lördag 1 juni 2013

Nittioårskalas

Nä, det blev inte någon kik på skyddet på nordiska mästerskapen för polishundar. Det blev nittioårskalas för hela slanten.
För nittio år har han hunnit bli, mannen som hade whippethunden (hundarna, men jag kommer bara ihåg en). På pianot står kortet från den fyrtioåriga bröllopsdagen, den som firades samtidigt med min mormor och morfar. I bakgrunden står en liten jag med en whippethund som nog helst vill till sin husse och matte.
På pianot finns också bild från pappas fyrtioårsdag, från en ung mamma med två glada vovvar, på min bror och och mig som barn, ja och en massa andra bilder. Alldeles överfullt är det.
Då kan det kännas en liten smula ironiskt att mannen vi firar inte längre har en aning om vem jag är. Och att han i detta nu förmodligen inte har en aning om att vi har varit där idag, en hel massa människor.

Men kanske att han känner sig lite tröttare än vanligt. Och lite nöjdare. Och kanske slipper han vid nästa rakning bekymra sig över att rakapparaten inte fungerar så bra.

Det var hur som helst en trevlig tillställning. Sådär alldeles lagom. Och det är himlans roligt att faktiskt träffa släkten vid andra tillfällen än begravningar!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar