onsdag 8 maj 2013

Rymlingar på förskolan

Inlägget om Cosmos lilla utsvävning på fälten genererade i minnen om dagisrymningar (ja det hette ju faktiskt dagis förr). Jag undrar om det var mer tillåtande då... idag blir det ju stora uppslag i tidningen, reportage på radio och debattprogram i teve om någon lyckats, eller nästan lyckats, klättra över staketet. Staketen på förskolorna höjs, handtagen på dörrar sätts så högt att barnen inte ska nå dem och extraspärrar finns monterade både upptill och nedtill i fönstren.
(alltfler förskolor har också kodlås för samtliga, men det är ju för att ingen utomstående ska kunna ta sig in och förhindrar knappast barnen från att ta sig ut)
Det kan tyckas ironiskt eftersom storleken på barngrupperna ständigt ökar och antalet barn per personal överstiger rekommendationerna på i stort sett varenda förskola.

Hur som helst var det roligt att läsa om rymlingarna i kommentarerna -ja såhär i efterhand när man vet att det gick bra :)


Blogger Kattis sa...
Jag var (är?) rätt så härdad, om än både riktigt orolig och förbaskad, och han var sannerligen en rymmare av rang! Han klättrade på cykelstyren för att komma/klättra/hoppa över upphöjda staket, och slog upp dörrhaspar i takhöjd med hjälp av långa dammsugarslangar... Kalsongerna är fortfarande svåra att få på åt rätt håll, men det finns inte en barnspärr på marknaden som han inte är en mästare på att hantera... På hans tidigare Korttidsboende installerade dom ett kodlås, i vuxen sträckapåarmenhöjd, vid ytterdörren. Då stod han i knät på sin rullstolsbundne kamrat, och slog sedan siffrorna som han noga memorerat.
6 maj 2013 22:06
Blogger Karin på FOX sa...
Man blir imponerad av den kreative Gustav. Min yngsta, Maya, (som just har slututställning på Grafiska Sällskapet) Råkade omärkligt försvinna när dagisavdelningen promenerade till biblioteket. det var när de räknade in barnen vid ett övergångsställe det uppdagades. Då var det spännande nyponbuskar som lockat henne och hon återfanns efter en del panikartad sökning. Sedan fick vi uppmaningen att köpa en röd mössa till henne. Det här var före de neonfärgade dagisvästarnas tid.
7 maj 2013 13:55

Blogger Turtlan sa...
Min kära kompis B då nästan tvåårige son försvann en gång i en skoaffär i en galleri.
Paniken blev snabbt hög hos B och pappa S. De irrade utanför affären, runt i affären för att leta. Personalen hjälpte till utan resultat.
Men en av personalen var smart nog och gick in på lagret. Där inne på personaltoaletten stod lille H glad och skurade deras toalett med toalettborsten....

Glädjen blev stor och många skratt.

Nu är han tolv år och inte lika pigg på att städa...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar