söndag 19 maj 2013

Längs vägen

Jag står som bäst och fotograferar den förfallna ladan, där det mot väggen står något som gissningsvis en gång spänts efter häst, när maken ropar från vägen:
"Har du något tema som heter oväntat?"

Det har jag. Och rent klockrent, där mitt ute i ingenstans, när man åkt genom skog och skog och skog, parkerat och vandrat in bakom en bom, längs en smal liten grusväg som lite längre fram kommer att ta slut och som inte har just många fler hus än detta, ja där står plötsligt en obemannad vätskekontroll.
Ibland är de där temana lite lättare att lösa.

5 kommentarer:

  1. Jag kan tycka att det är lite läskigt, då vi hittar mystiska och alldeles oväntade saker på sådana platser!

    Vi gör det nämligen titt som tätt...

    SvaraRadera
  2. Kattis; :) Fast det här måste ju varit någon form av vattenkontroll för... orienterare... kanske?

    SvaraRadera
  3. Det slår mig att sådana platser får man leta efter nu för tiden. För inte SÅ länge sedan levde folk där. Hade sin vardag med slit och bekymmer, älskade, födde barn, funderade över livet... snart är även förfallet försvunnet.

    SvaraRadera
  4. Kalebass; Ja, nu är visserligen det här ladan, tror jag. Det stod ett bostadshus intill, som visserligen nog bara används till sommarviste, men ändå var bättre underhållet. Men det är klart att det är så. Jag älskar att spekulera i historier om gamla hus :)

    SvaraRadera
  5. " Om väggarna kunde tala.." säger man ju ibland. Innan detta enbart blev ett sommarviste så var det säkerligen permanent bostad. (jo, att det var en lada, el.dyl. på bilden kunde jag se.) Ja, det är intressant att spekulera, jag tror det är mer än en generation som levat här.

    SvaraRadera