onsdag 15 maj 2013

Hos veterinären

Han är så rackarns duktig -vår lille skrutt. Tycker vi.
Första gången vi var hos veterinären, ja bortsett från vaccinering förra sommaren, skulle han hälsa på allt och alla. Och när vi en kort stund fick honom att lägga sig, ja då kissade han ner sig. En redig pöl i väntrummet innan vi hann stoppa.

Numera är han en van kille hos veterinären.
Han kliver upp och sätter sig på vågen omedelbums.
Och när vi kommer in i väntrummet lägger han sig trots folk som passerar, katter som jamar i burarna och andra mer eller mindre stressade hundar.
Gullhunden!
Först så här...

...och lite senare har han gett upp alldeles :)
Där sitter två damer och är förfärligt oroliga för sin lilla katt -och de blir förstås väldigt väldigt lättade när det visar sig att katten inte har någon befarad tumör utan bara en infektion. Mycket pratsamma är de och varje gång katten blinkar säger ena damen att åh nu kastar hon slängpussar.

Och där sitter en annan liten katt som drar sig långt in i buren vid åsynen av hundarna.
På soffan ligger en liten Chihuahua mellan vad som ser ut att vara mor och vuxen son. De drar lite på mungiporna ibland, men säger annars ingenting.
Och så kommer det en vit nakenhund med väldigt rufsig päls och den vill så gärna så gärna hälsa på den trefärgade hunden på golvet.

Mitt emot oss sitter en äldre labradordam som är steriliserad men ändå skendräktig och till och med ger mjölk och nu ska det kollas vad som gått fel. Hela tiden flåsar hon och är allmänt missnöjd och ser ut att vilja vara ungefär var som helst utom just där och labradordamens matte tittar menande på Cosmos och förmanar sin hund att det är sådär man ska göra.
Det är inte utan att Cosmos matte känner sig en smula stolt.

Samtal med engagerad veterinär som passar på att vaccinera och att ge oss en vetenskaplig artikel full med engelska termer. Och så ultraljud. "Jasså är det matte idag, ja förra gången var det bestämt husse" säger han och låter så vänlig. Och så ger han Cosmos en klapp och rakar och sprayar och kör runt med staven och mitt i allt dyker maken upp -han har cyklat från jobbet- och ultraljudsspecialisten pekar på skärmen och förklarar och svarar på alla femtielva frågor vi har.

Efteråt, när vi har tackat för oss och kramat veterinären adjö, köper vi ny mat och löser ut oss för dyra pengar. Jag blir avsläppt för att tillbringa kvällen på föreläsning och maken och Cosmos åker hem för att vila upp sig efter dagens strapatser.

Just så var det.

2 kommentarer:

  1. Jag blir lite smått förälskad i Cosmos ... han ser så himla go' ut.

    SvaraRadera
  2. Bloggblad; Tvärt emot Lurvig är han en hund som de flesta inte blir särskilt förtjusta i -han är så himlans jätteglad och busig. Men så småningom, när han mognat lite mer så...
    Ja och vi tycker förstås väldigt mycket om honom :)

    SvaraRadera