måndag 6 maj 2013

Dagens buse

Så här trött blir man när man har förtjänat titeln dagens buse :)
Idag har den lille trefärgade dragit sin kos över fälten under en dagispromenad. Kompisen han först fick med sig vände. Men Cosmos hade fått syn på en fågel. Eller nåt.
Och kom inte åter innan fälten var absolut fågelfria.
Dagisfröken bekräftade att han allt låg lite på minus.
Själv hade han nog haft väldigt roligt.
Bushund.

10 kommentarer:

  1. Ja det gäller att passa på.

    Vad är han nu? Tonåring eller på väg att bli ;-))

    SvaraRadera
  2. Turtlan; Han är egentligen i en jättebra period nu. Riktigt lyhörd och när vi är i skogen lyssnar han jättebra. Men fåglar är tydligen väldans svåra saker att stå emot :)

    SvaraRadera
  3. Busig hund, det har jag tyvärr ingen, men väl busiga barn! :) När min Gustav var liten, då rymde han ofta från förskolan sin... Ibland såg han en gullig hund, eller katt, som han ville klappa. Ibland var han arg på personalen. Ofta längtade han efter morfar, som alltid hämtade honom på måndagar. Någon gång tyckte han inte om maten som serverades (spenatsoppa med ägghalva). För det mesta blev han dock upphittad i tobaksaffären runt hörnet, hos Yvonne och hennes man, där han tyckte synd om sig, och då också bjöds på glass.

    SvaraRadera
  4. Kattis; Åh hjälparns, jag hade svimmat om någon av våra barn på förskolan lyckades rymma sådär... Och än mer föräldrarna hade löpt amok. På en annan förskola här i staden lyckades ju ett barn klättra över staketet. Det blev jätterabalder, tidningsartikel och radioreportage och total översikt och höjning av staket...

    Den busiga hunden hade fått en ny chans att springa lös redan på eftermiddagen och då skött sig med glans :)

    SvaraRadera
  5. Jag var (är?) rätt så härdad, om än både riktigt orolig och förbaskad, och han var sannerligen en rymmare av rang! Han klättrade på cykelstyren för att komma/klättra/hoppa över upphöjda staket, och slog upp dörrhaspar i takhöjd med hjälp av långa dammsugarslangar... Kalsongerna är fortfarande svåra att få på åt rätt håll, men det finns inte en barnspärr på marknaden som han inte är en mästare på att hantera... På hans tidigare Korttidsboende installerade dom ett kodlås, i vuxen sträckapåarmenhöjd, vid ytterdörren. Då stod han i knät på sin rullstolsbundne kamrat, och slog sedan siffrorna som han noga memorerat.

    SvaraRadera
  6. Kanske heter det numera rulltolsburne?

    SvaraRadera
  7. Kattis; Haha, det är klart att det inte var bra... men man måste ändå beundra hans kreativitet. Tala om att vara målinriktad (eller/och riktigt riktigt envis) ;)

    SvaraRadera
  8. Man blir imponerad av den kreative Gustav. Min yngsta, Maya, (som just har slututställning på Grafiska Sällskapet) Råkade omärkligt försvinna när dagisavdelningen promenerade till biblioteket. det var när de räknade in barnen vid ett övergångsställe det uppdagades. Då var det spännande nyponbuskar som lockat henne och hon återfanns efter en del panikartad sökning. Sedan fick vi uppmaningen att köpa en röd mössa till henne. Det här var före de neonfärgade dagisvästarnas tid.

    SvaraRadera
  9. Min kära kompis B då nästan tvåårige son försvann en gång i en skoaffär i en galleri.
    Paniken blev snabbt hög hos B och pappa S. De irrade utanför affären, runt i affären för att leta. Personalen hjälpte till utan resultat.
    Men en av personalen var smart nog och gick in på lagret. Där inne på personaltoaletten stod lille H glad och skurade deras toalett med toalettborsten....

    Glädjen blev stor och många skratt.

    Nu är han tolv år och inte lika pigg på att städa...

    SvaraRadera
  10. Det tog en liten stund innan jag hittade nosen! Härlig bild.

    SvaraRadera