torsdag 11 april 2013

Ett ögonblick

Jag tror alldeles säkert att det är få andra jobb som ger så många kramar.
Det är glada skratt, härliga kommentarer och en sådan där nyfikenhet och vilja att lära och upptäcka, som bara barn kan ha.
Men det finns också tillfällen när det är befogat att stanna upp, ta ett ögonblicks paus, blicka ut över kaoset och tänka att "vad hände nu?". När någon skriker på ett håll och någon annan på ett annat håll, samtidigt som man har en liten glad på armen och en liten arg i byxbenet och någon som inte borde ha en tuschpenna är på väg ut med just en tuschpenna i hallen och köket ser ut som ett bombnedslag och någon skrattar väldigt väldigt högt samtidigt som någon på annat håll slår i tån och  börjar gråta väldigt väldigt högt och en personal försöker styra upp något med varierande framgång samtidigt som man får sig en härlig nysdusch och någon har precis vaknat och mitt i kaoset sitter en annan och pusslar samtidigt som en tredje bestämmer sig för att gå hem och en fjärde råkar välta ut pärlburken på golvet. 
Det är ett kort ögonblick. Och man dimper tillbaka i verkligheten av ett "fröken, h*n har bajsat".
Bilden är flera år gammal och tagen med en heeelt annan kamera.
I morse hörde jag både bofinken och staren på väg till jobbet!

Inte långt senare är ordningen återställd. Rummen är städade, tuschpennor placerade på sin plats, blöjor bytta, pärlor uppsopade, tårar torkade, var och en sitter på sin plats och tuggar smörgås med mjukost, räkost eller bara smör. Det diskuteras om lördagsgodis och alfabetet och Gud och var räkost egentligen kommer ifrån och den som tänkte gå hem har hängt tillbaka sin jacka och bestämt sig för att det ändå är rätt roligt hos oss på förskolan.

8 kommentarer:

  1. Intressant inblick från din vardag!

    SvaraRadera
  2. Det är precis just så det är. Målande beskrivning.

    SvaraRadera
  3. Ungefär som min vardag :)

    SvaraRadera
  4. Ka förstå varför det är ett kvinnodominerat yrke! ;) ellem

    SvaraRadera
  5. Elisabet; En ganska exakt inblick.

    De la realidad; Ja, kan tro att många känner igen sig :)

    Maria; ...fast med mer än dubbelt så många barn/vuxen :)

    Ellem; Ja... fast om det skulle jag kunna skriva ett långt politiskt debattinlägg -jag besparar er från det ;).

    SvaraRadera
  6. Intressant.
    Inte ett jobb för mig... jag har så dåligt tålamod :-(

    SvaraRadera
  7. Så roligt att läsa lite från förskoledagen! Älskar det! Verkar väldigt omväxlande, smått stressigt och smått fantastiskt! :-D

    De har ju sån himla energi och så många frågor, de små liven! Undrar hur det är att vara en trött förskollärare? En såndär segdag när man känner sig lite hängig. Då måste man nog peppa upp sig va? För barnen behöver ju ens uppmärksamhet större delen av tiden :-D.

    Då kan jag känna att det är skönt att sitta på kontor och kunna stänga dörren och bara pilla med det man ska utan att vara det minsta social :-). Men några kramar och spännande frågor får man ju inte precis ;-)

    SvaraRadera
  8. Kattalena; Sådana dagar kan jag också känna att det skulle vara skönt med ett kontor ;)
    Drömmen vore ett jobb där arbetet i barngrupp kombinerades med administrativt arbete. Och gärna större fokus på ett färre antal barn.

    SvaraRadera