onsdag 6 mars 2013

Som en dålig följetång, det här med veterinärbesöken

"Det är inte meningen att jag ska ha djur" sade jag till maken idag. Då när vi stod i väntrummet alldeles strax innan vi skulle lämna in det tredje urinprovet på två veckor.

"Kom ihåg att du sagt det nu!" sade maken. Och lät mest trött.

För så är det, och länge har jag utelämnat just den detaljen här. Lite för att vi inte ville ha femtielva välmenta råd och gissningar på vad det skulle kunna vara, men också för att det någonstans känns som om man hittar på eller överreagerar när man får en tvåa som också är trasig.

För ungefär två månader sedan började Cosmos dricka en förfärlig massa vatten. Och kissa i evigheter. Och kissa inne på dagis. Vi kopplade genast samman det med stress. Han är en vaken liten hund och dagismiljön var ny.
När det inte gick över tog vi ändå kontakt med veterinären. Mest för att kunna utesluta medicinska fel. Jag har hela tiden varit övertygad om att det har legat på det psykiska planet.
Urinprover och blodprover var negativa och vi kunde utesluta Cushing syndrom och diabetes. 
Prima trodde jag, ännu mer övertygad om att problemet låg på det psykiska planet. Men veterinären ville ändå låta en specialist göra ultraljud. Och det gjordes idag.
Kanonbra fönster i det första väntrummet, tyckte Cosmos :)

En kortare stund fick vi sitta i det första väntrummet innan vi fick komma in en sväng till vår veterinär. 
Sedan blev det drygt en timmes väntan i nästa väntrum innan det var dags för ultraljud. Maken hann dricka kaffe, vi delade på fyra karameller, såg yttepytte små hundvalpar och fickvveta att nejdå, det fanns ingen kvar inne i mamma hund. Vi hann akta oss för två stora pudlar som lät hotfullt, se en liten hundfröken som visade sig vara en av de 42 omhändertagna och när vi så småningom lämnade rummet kände vi oss nästan lite småbekanta med gammelhunden Uno och hans husse och matte som febrilt försökte få honom att dricka. Cosmos iakttog alltsammans och hann även med att kissa en stor sjö som hussen och en veterinärassistent fick ta hand om. Det är första gången vi ser att han gör så -tidigare har bara dagis redogjort för beteendet.. och vi har väl kanske tagit det hela med en nypa salt. Idag låg han där till synes så lugnt alltmedan det rann en flod från honom. Lilla hjärtat.

Inne hos herr specialist blev han rakad och hussen konstaterade snabbt att nä några utställningar det blir det inte tal om nu. Stora tussar föll från både mage och bål. Och herr specialist sprayade och förde staven fram och tillbaka och rynkade ihop ögonbrynen och sade att nä, det där såg inte bra ut.
Helst ville jag springa därifrån, men det kunde jag ju inte för jag hade två ben och en svans att hålla i och hussen höll huvud och ett framben och strök med det lediga fingret över sin lille hund.

Det visade sig att varken njurarna eller prostatan såg ut riktigt som de skulle. Säkert blir vi klokare än så när vår veterinär ringer i morgon. När vi skulle gå ut hade Cosmos resignerat och låg kvar där på själva undersökningsbänken och hussen lyfte upp honom som när han var liten och han tryckte huvudet nära nära sin husses hals.

Vi avslutade med att gå ut och fånga ännu ett urinprov och i morgon blir det en lång väntan på samtal från veterinären.
Nu hoppas vi så innerligt att det ska räcka med antibiotika och kemisk kastrering.
Fast tro nu inte att han ligger här och är närapå döende. Nejnej, här har han, precis hemkommen, varit inne i sin säng och hämtat sin filt :)

16 kommentarer:

  1. Åh, så jobbigt för lille Cosmos. Hoppas att det löser sig på bästa sätt för er alla.

    SvaraRadera
  2. Snyft! Nu fick jag nästan tårar i ögonen! Hoppas verkligen att det går bra på alla sätt och vis!

    Klia bakom örat från mig!

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Men ååååå, sicken otur ni har! Och lille krabaten!

    Vi får hjälpas åt att hålla tummar och tår!

    SvaraRadera
  4. Fina fina Cosmos ♡
    Jag håller tummarna stenhårt nu!

    SvaraRadera
  5. Av just sådana anledningar har vi ingen ny hund! Vi orkar helt enkelt inte...

    Hoppas, hoppas, att er Cosmos inte lider av något som faktiskt är besvärligt!

    SvaraRadera
  6. Men lille gubben! Jag håller tummarna.

    SvaraRadera
  7. Lille plutten!
    Håller tummar och tår och allt jag kan komma på för att det är något lättfixat.

    Massa massa kramar till er allihop!

    SvaraRadera
  8. Håller också alla tummar för att det här ska gå att ordna.

    Just nu är det väl kanske inte så aktuellt men har ni talat med uppfödaren? Om det här finns hos kullsyskon eller andra "anfäder"?

    Det är jättetrist när man upptäcker fel som kanske handlar om nedärvda anlag som kanske inte borde ha avlats vidare på. Vet ingenting om er ras men ibland hittar man ju "fel" som är rastypiska även om det inte behöver vara så i ert fall.

    Vi är livrädda att något liknande ska hittas på vår lilla (inte hotfulla:-) toypudel så jag förstår exakt vad ni går igenom nu.

    Och det är klart att det är meningen att ni ska ha djur. Bättre än hos er har dom det ju inte:-))

    SvaraRadera
  9. Tack alla snälla rara för tumhållning!
    Jag kan tycka att tur i oturen verkar han faktiskt inte må särskilt dåligt. Det finns så mycket energi i den här hunden :)

    Monet; Jadå vi har pratat med uppfödaren -och vi har en kanonbra och mycket seriös sådan :) Det var ju så vi valde den här gången, genom att leta efter en kennel med bra fina, friska hundar och ett gott rykte. Anlagsmässigt finns det absolut ingenting alls att anmärka på (friska hundar och fina meriter) och syskonen är kärnfriska. Han har helt enkelt bara haft otur.
    Hud och öron, som var Lurvigs största problem, är rastypiskt. Det här däremot kan drabba vilken hund som helst även om veterinären sa att det är mycket ovanligt att så unga hundar får problem med prostatan (förmodad prostatit).

    Turligt nog är han pigg och vild- alldeles som vanligt :)

    SvaraRadera
  10. Inga råd!
    Bara stora kramar och så håller jag förstås tummen stenhårt nu!

    SvaraRadera
  11. Mina tankar går till er nu. Vi träffades ju när ni var och tittade på valparna första gången. Håller tummarna för att han skall bli riktigt gammal och få hjälp av kemisk kastrering och kanske medicinering.

    SvaraRadera
  12. Stackars både er och Cosmos! Hoppas verkligen att det är botbart!

    SvaraRadera
  13. Usch va jobbigt! Hoppas Cosmos snart blir frisk. Skönt att han är vid gott mod i alla fall.

    SvaraRadera
  14. 100 kramar och tummhållning för snabb, enkel och botbar åkomma!!!

    SvaraRadera
  15. Darkangel; Tack, det ser ut att behövas.

    Kerstin; Hej! Kul att du tittar in här även om omständigheterna kunde vara skojigare. Jag har också tänkt att han ska bli gammal, men det krävs en del tumhållning just nu.

    Bloggblad; Oddsen för det är lite sådär. Å andra sidan var ju oddsen att drabbas vid så unga år superlåga, men det utgjorde ju alldeles uppenbarligen inga hinder.

    Johan; Ja, det gör det nästan lite lurigare. Just det här att han är så pigg och glad. Fast det är ju superskönt förstås!

    Emma R; Tack!

    SvaraRadera