onsdag 13 mars 2013

Just nu...

...är det mycket fokus på den trefärgade hunden.
Det hade varit finfint om man bara kunde ta ledigt fram till sommaren sådär. Till makens sommarlov.
Men det går förstås inte.

Vi väntar fortfarande på provsvar.
Under tiden lyssnar vi på välmenta råd från alla som anser sig ha har egna erfarenheter... ofta någon som känner någon som hade en hund som...
eller som läste på internet att...

Och så läser jag långt mailsvar från strömsholmsveterinär. Och googlar på ord som "flammigt njurparenkym"  och "dilaterat njurbäcken".
Bland annat.

Och så letar jag förstås symptom. Oj, hur gick han nu. Nä men sådär länge kissade han inte igår morse. Varför äter han inte upp de där två sista bitarna ur matskålen. Och nu är han väl ändå tröttare än vanligt. Och mattare i pälsen. Väl. Kanske.

Och så letar vi lösningar. "Om de ringer från dagis i morgon och säger att han blivit sämre, hur löser vi det då?"
Varje dag.

Däremellan jobbar vi som vanligt.
Och går i skogen ungefär som vanligt.
Och promenerar nästan som vanligt. Och myser och gosar och busar och övar små konster och kontaktövningar.
Och studerar små tomatplantorna som kommit upp och småkrukorna med physaliskärnor där det ännu absolut inte hänt något alls.
Och har telefonen nära hela dagarna i förhoppningen att veterinären ska ringa och göra oss klokare. Eller ha kommit på en trollformel.

I helgen ska jag fara till Stockholm med mamma. Bo på hotell, gå på fotografiska, äta ute, hotellfrukost och musikal. Den traditionella julklappstrippen :)

Hullerombuller.

9 kommentarer:

  1. Ååå vad jag önskar att jag hade trollspö och formeln... Kram på er

    SvaraRadera
  2. Jobbigt. Men du får tänka att alla råd och erfarenheter är välmenta i alla fall. Ett sätt att visa empati och sympati.

    Jag som inte vet många skvatt om hundar, vet i alla fall hur det är att oroa sig för sjukdomar hos dem man älskar!

    SvaraRadera
  3. Ja, det är som Mariana och Bloggblad säger ...! Huvva, så oroligt för er.
    Hoppas sthlms-resan blir bra .., det var ju alldeles nyss ni åkte dit, tycker jag.

    SvaraRadera
  4. Mariana; Ja kommer du på en bra formel eller snubblar över ett magiskt trollspö kan du väl ringa på bumsen ;)
    Kram!

    Bloggblad; Ja absolut -jag vet att jag är världens otacksammaste. Det handlar nog mer om en frustration från min sida och ligger förmodligen kvar från Lurvigs tid, då när vi redan hade tänkt på/diskuterat/behandlat/provat/analyserat allt och ingenting fungerade. Och ungefär lika mycket en frustration över att vi måste lämna iväg honom varendaste dag och därför inte har möjlighet att ha precis den kollen jag skulle vilja ha. Det visste vi ju och det hade inte varit några problem... om han var frisk.
    Hur som helst är det självaste ovissheten som är mest påfrestande.

    Elisabet; Det är rätt så exakt ett år sedan jag var där med mamma. Och tre och en halv månad sedan jag var där och tittade på hästar i Globen :)

    SvaraRadera
  5. Jag har inga råd och vet inte ett skvatt, så jag bara hejar och håller tummar och tår!

    Kram!

    SvaraRadera
  6. Usch så tråkigt :-(. Ovissheten är ju så jobbig. Hoppas ni får klarhet snart!

    SvaraRadera
  7. Det är hemskt att bara gå och vänta och inget kunna göra.
    Jag hoppas på ett snabbt positivt besked.

    SvaraRadera
  8. Jag säger som Ulrika: jag har ingen erfarenhet, men jag håller tummarna så hårt att det gör ont.
    Varm varm kram kommer här.

    SvaraRadera
  9. Håller tummarna för att de kommer på vad som är galet snart. Och att ni får en härlig helg i huvudstaden.

    SvaraRadera