torsdag 20 december 2012

Det ligger någon och sover mellan mig och datorn...

Haha, välkommen till sjukbloggen.
Jag kanske ska börja rapportera när vi är friska istället? ;)
Jag är bättre. Mycket bättre.
Istället vaknade maken med feber och är alltså hemma idag.
Ojoj. Eller jaja. Eller haha.
Hur man nu väljer att se det.

Men kattdamerna är nöjda!

6 kommentarer:

  1. Men det är ju hemskt så krassliga ni är, stackare! Jag minns när jag bodde i Ystad, då brukade Bert filur-reta mig för att jag alltid var så vansinnigt förkyld. Eller i alla fall: ofta.
    Sen jag flyttade till Halland är jag nästan aldrig vare sig förkyld eller sjuk på annat vis, ja, värk i knäet, men det räknas inte.
    Ni får helt enkelt flytta hit!
    Välkomna!

    SvaraRadera
  2. Elisabet; Ja, det är nästan så att vi får ta och fundera på en Hallandsflytt ;)
    Den här hösten börjar nästan bli komisk. Nu ska maken börja nytt jobb till våren och förhoppningsvis kanske inte drabbas av precis lika mycket baciller... Vi inbillar oss i allafall att det är värre med förskola än lågstadiet i skolan.

    SvaraRadera
  3. Kan inte jämföra, och vill inte ta bort hoppet, men... Så sjuk som jag var under mina år på lågstadiet, dét har jag aldrig varit! Dit skickades barn som kräkts hela natten med skorpor i en burk att äta till lunch, eller fullmatade med Alvedon för att orka i alla fall förmiddagen då mamma och pappa var "tvingade" att arbeta... Min erfarenhet är att man blir sjuk av att byta barngrupp eller arbetsplats. Efter ett läsår tillsammans verkar man ha ungefär samma bakterieflora, och klarar sig bättre.

    Hoppas dock självklart att ni kryar på er! :)

    SvaraRadera
  4. Kattis; Nej nej nej, det ville jag inte alls höra!
    Fast jag tror verkligen inte att just smittorisken kan vara lika illa som i förskolan. Nysduschar rakt i ansiktet eller över maten som man äter. Näsor som ska snytas och rumpor som ska torkas. Färdigtuggad mat som hamnar på ens egen tallrik för att den inte föll i smaken. Och absolut barn som kommer fast de inte alls är tillräckligt friska. Mysiga kramar och pussar som är svåra att värja sig emot. Och kräkningar utan någon som helst förvarning om illamående. Ja, bland annat. Jag vill gärna tro att risken minskar i takt med att barnen blir äldre...

    SvaraRadera
  5. Det är först på högstadiet som de har förmåga att kräkas där som de bör! ;)

    SvaraRadera
  6. Oh no...
    Kattis sista kommentar är obetalbar :-)

    SvaraRadera