onsdag 19 december 2012

Avdelning svårförståeligt

Läser runt på facebook.
Det är mycket magsjukor nu. Många mammor, och färre pappor, som med full rätt beklagar sig över att "magsjukan har kommit till förskolan". Eller för all del, en och annan obevandrad skriver fortfarande dagis ;)

Jag förstår att det känns himla trist, såhär före jul, när man måste jobba och lämna barnen på en förskola där magsjuka härjar.

Vad som fascinerar mig är att många av dem som skrivit är hemma med syskon. Barnen är således femtontimmarsbarn. Jag förstår inte varför i all världens namn femtontimmarsbarnen måste till förskolan såhär veckan före jul, om nu magsjuka härjar?!

Jag törs LOVA att barnen, oavsett ålder, under förutsättning att det är en väl fungerande familj, har det bättre och mysigare hemma hos mamma eller pappa den här veckan. Jag törs också garantera att en vecka mer eller mindre på juluppehållet varken gör till eller från när vårterminen börjar. Jag vill gärna tro att förskolorna (efter att barnen fyllt tre år) gynnar barnens utveckling och förbättrar förutsättningarna för en lyckad skolgång. Jag törs dock svära på att denna skolgång inte på något sätt avgörs just veckan innan jul.
Så finns möjlighet -passa på att umgås med barnen den här veckan istället!

5 kommentarer:

  1. UNDERBART! Tack!! Jag önskar du jobbade på förskolan här i byn!

    SvaraRadera
  2. Maria; Haha, ja jag förstår att det var ett inlägg i din smak ;)

    SvaraRadera
  3. Har nyss diskuterat detta med en kompis som är förskolelärare. De barn som ska vara på förskolan under jul och nyår är de barn som går 15-timmarsvecka. Men kära nån, tänker jag, varför har man barn?! Och du, krya på dig!!

    SvaraRadera
  4. Eva; Nu har det här förvisso inte något med barnen på mitt jobb att göra, men visst är det lite intressant. Det pratas mycket om barnperspektiv, men prioriteringarna i samhället går inte alls i enlighet med det.

    SvaraRadera
  5. Har aldrig tidigare kommenterat på en blogg, men nu vill jag gärna göra debut. Jag har ett "femtontimmarsbarn" som varit på förskolan den här veckan, och även var där de veckor pappa inte hade semester i somras, och jag är alltså hemma med ett yngre syskon. För mig (och oss som familj) är livet lite tufft just nu, lillebror har sovit dåligt en längre tid vilket betyder att vi vuxna har en väldig sömnbrist. I somras ammade jag dessutom långa pass då yngste sonen hade svårt att få i sig tillräckligt med mat. Att få femton timmar i veckan till återhämtning och bara ett barn att fokusera på är just nu en nödvändighet för att jag ska orka vara en bra förälder till två energiska barn de övriga timmarna. Det handlar inte om att jag inte vill vara med mitt barn, utom om att det ska bli så bra som möjligt för oss alla. Att få barn nummer två har varit en underbar upplevelse men också en riktig utmaning. Jag tycker att det perspektivet glöms bort ibland när det diskuteras hur mycket äldre syskon får/bör vara på förskolan, att det faktiskt kan vara så att man som förälder är på gränsen till vad man orkar med.
    Men självklart skulle jag inte lämna äldsta sonen på förskolan om det gick magsjuka eller under jul/nyår då även pappa är hemma. Eller när vi får besök av släktingar och jag kan få hjälp med avlastning för att få i alla fall i närheten av tillräckligt med sömn.

    Ett helt annat perspektiv (mindre viktigt) är ju att barn inte får vara hemma hur mkt som helst när de har en plats på förskolan. I våras var sonen hemma två veckor, och vi pusslade med släktingar som barnvakt och flexande på jobbet, för att vi verkligen inte ville ha magsjuka när jag var höggravid. Personalen bedyrade sedan att de inte haft smitta på en vecka, men efter en dag på förskolan blev sonen tvärsjuk på helgen. Inte lätt att veta när det är "safe" helt enkelt!

    SvaraRadera