fredag 30 november 2012

Pedagogik...

...på hög nivå.
Eller väldigt låg kanske?

Efter maten snurrade våra barn igång alldeles ovanligt mycket. Volymen var hög, treårstrotsen (?) påtaglig och öronen stängda. Minst sagt.
Då provade barnens fröknar något helt nytt.
Vi gick ut ur köket.
På rast. Trodde barnen.

Ja, den orolige behöver inte få hjärtsnörp, vi både hörde barnen och såg dem genom ett fönster i rummet intill. Ja och inga små barn var kvar i rummet.

Vad som hände?
Jodå, ett par barn tog faktiskt tag själva i frökensysslorna och började diska av tallrikarna.
Några satte sig i soffan. Och några passade på att hoppa i densamma nu när ingen fröken var där.
Kort senare klev fröken nummer tre in i köket och frågade med spelad förvåning var vi var någonstans.
Barnen var väldigt överens. Vi var på rast.
"Men varför har de gått på rast?" Frågade fröken nummer tre.
"För vi galade dem" svarade ett av barnen direkt.

Jag tycker att det är underbart. Precis så är det. De galade oss ;) De gör så ibland och jag tänker utan tvekan ta vara på det uttrycket.
Underbara ungar!

3 kommentarer:

  1. Underbart! :) idag har jag inte blivit galad, men med tanke på förra fredagens sista timme, då hade jag också laddat lite extra...

    SvaraRadera
  2. Kattis; Visst var det ett bra ord :) Och på högstadiet tror jag att man blir väldigt mycket mer galad på ett helt annat sätt...

    SvaraRadera
  3. Så klokt och vilket bra ord!

    När du skriver om att ta rast, vaknar ett minne från när jag skulle hämta sonen från dagis, då var han väl sex år, tror jag. (Och då hette det dagis!)
    Fröknar sa att jag skulle leta i personalrummet. Jag blev förvånad, men gick dit och knackade på. Där satt sonen och en annan grabb alldeles tysta i fröknarnas fåtöljer.
    -Vad gör ni? frågade jag.
    -Vi har rast! sa de med en mun.

    SvaraRadera