torsdag 22 november 2012

Hos tandläkare Bernt

Klockan 07.30 kan man kliva iväg hemifrån med väldigt väldigt välborstade tänder. Ja, nu vill jag ju gärna tro att de alltid är det, men i sanningens namn är de aldrig lika länge borstade som före tandläkarbesöken...

Klockan 07.32 kan man sedan ringa på porten hos den tandläkare som man började gå hos förra året.
Man, det är förstås jag det. Och jag har varit hos mååånga olika tandläkare.
Aldrig har jag suttit i ett så mysigt litet väntrum som här.

Blå tossor åker på och sedan blir det nästan tio minuters läsning i lokaltidningen innan en vänlig tandsköterska (?) kommer och hälsar mig välkommen.
Och det blir prat om väder och advent och hästshowen i globen som ju stundar nästa helg. Och så tar hon fyra röntgenbilder. Ett par frågor om hälsan, men inget korsförhör och absolut inga predikningar, sådär som personal inom tandvården har en tendens att göra.
Sedan kommer herr tandläkare själv och han är vänlig och försiktig och ger i allafall sken av att ta sig tid. "Det här är som att spela på lotto" förkunnar jag och herr tandläkare, som heter Bernt, menar att ja men här är vinstchanserna större.

Kort senare meddelar han att jag INTE har några hål!!! Kanhända är det ingen stor sak för vissa, men för en trettioåring som under ett par tonår hade målvikter långt under det normala, med massvis av hål i tänderna som följd är det stort! Nu pratar vi inte om fem eller tio eller ens femton hål. Vi pratar mååånga. Och rotfyllningar. Och inte var det så enkelt som att bara börja äta rätt. Nänä. Det här är första gången utan ett enda hål!

Lite misshandel i form av tandstensskrapning kan man lätt stå ut med efter ett sådant besked.
När jag ska betala sitter fru tandsköterska bakom disken och hon skriver ut kvitto och önskar en trevlig resa till Stockholm. Själv ska hon sätta fram adventsljusstakarna redan på fredagen den helgen. Så att de kan lysa mysigt välkomnande när hon kommer hem till sin adventshelg.
Och när jag går genom hallen mot väntrummet hojtar tandläkare Bernt "hejdå" från sin plats med en ny patient.

Så bra kan en dag börja!
En helt vanlig torsdag när det aldrig blivit riktigt ljust.

5 kommentarer:

  1. Oj, så underbart för dig!
    Och för plånboken ,-)

    SvaraRadera
  2. Ps. Nästa vecka är det min tur ,-) Ds.

    SvaraRadera
  3. Jag var väl ungefär i din ålder när jag slutade komma till tandläkaren med trasiga tänder. Bara några längst framme i underkäken är aldrig lagade... alla andra många gånger. Till slut tog jag bort allt amalgam och har skött dem otroligt noga sen dess. Mest pga att jag går hos en dyr men duktig kille. Med flott väntrum!

    Ska dit snart igen... nån enstaka gång har det varit nåt som spruckit i allt porslin, jag hoppas på tur den här gången.

    SvaraRadera
  4. Grattis.
    Mina amalgamlagningar som jag fyllde munnen med (som värst i högstadiet, dock med normalt matintag) har med tiden sprängt sönder sig och tänderna och mitt svarta gap har blivit vitt av nån sorts plast. Antagligen är inte det nyttigt heller, men det är i alla fall vitt.

    SvaraRadera
  5. Elisabet; Ja, jag blev tjoho! Jätteglad :D

    Bloggblad; Fast jag tror att jag har skött tänderna rätt bra hela tiden. Hm, bortsett från den där tandtrådsbiten då som ju går lite upp och ner ;)

    Cecilia N; Det minns jag när jag skulle laga mitt första hål. Med mig hade jag en lapp som mamma skrivit där det stod att mina tänder inte skulle lagas med amalgam. Det måste varit när man precis börjat gå ifrån det misstänker jag...

    SvaraRadera