måndag 10 september 2012

Valpkurs första gången

Jag skrev ofta om hur okomplicerad Lurvig var. Nu skattar jag mig lycklig över att det var honom vi hade först. Cosmos är en beydligt större utmaning.
En av de stora skillnaderna är kanske att Lurvig var mer intresserad av mat. Och att han naturligt tog mycket mer kontakt. Och så kanske framförallt att han var så lugn. Okomplicerad helt enkelt.

Cosmos är ganska precis raka motsatsen. Han stressar väldigt lätt upp sig. Man får kämpa ganska bra för att få kontakt. Och han äter förvisso med god aptit, men ute finns det sådant som är myyycket mer intressant än matten och hennes godis. Trots att vi har tränat. Massor. I parkerna. På vägen. På stan. Och i skogen.

Behöver jag säga att vår första gång på valpkursen inte riktigt var en hit. Det kändes bra där i början, när vi listade önskesaker. Han tjuvar (hittills) inte från bordet, han lyssnar ganska bra på inkallning, han ber oftast om lov, det går bra att klippa klorna och han kastar sig inte ur bilen. Han tar ögonkontakt om man håller en godis i handen. Bland annat. Det är ju bra. Hemma.
Sen skulle vi gå på en kort kort promenad. Jag vågar villigt säga att ingen hund gick så illa i kopplet som min. Och därefter träning på att gå slalom mellan de andra hundarna. Utan att dra i kopplet. Det gick precis lika illa. Man kan säga att han var lätt uppstressad och inte det minsta dugg intresserad av matten.

Sedan skulle vi öva på något som där kallades "baklänges fot" och i stort sett gick ut på att vara foderautomat och ha hunden i en viss position samtidigt som man gick baklänges. Kul och lätt tyckte de flesta. Åh, vad det luktar spännande på marken, tyckte Cosmos.

Därefter kom vi till "Håll i, håll ut". Helt enkelt att sätta sig ner, hålla hunden i famnen och få den att slappna av. Det gick bra. Det var det enda som gick bra. Det är ju så vi i början fick honom att sova när han varvade upp så. Och det är så vi fått honom lugn när vi ska grilla korv i skogen eller äta middag hos folk. Till exempel. Han kan pipa lite olyckligt, men lägger sig till ro och ylar/skriker inte hysteriskt, sådär som när han var mindre och inte hade tid att ligga stilla.

Den sista övningen gick ut på att hunden skulle ta ögonkontakt innan den fick godiset i handen. Det kan vi! Tänkte jag.
Jag är inte ett dugg sugen på ditt godis, sa Cosmos och brydde sig inte det minsta om vare sig blodpuddingen eller köttbullarna.


På det stora hela är det väl bara att öva vidare. På torsdag är planen att försöka hinna gå på den öppna träningen. Jag har i allafall stämt date med några till... Och så ska vi ta med en leksak också. Som komplement till godiset. Kanske är något som piper mer intressant än något som smakar gott.
Kanske.

Men allra först nu ska vi sova på saken. Cosmos har redan börjat. Det tar på krafterna att gå på kurs :)

10 kommentarer:

  1. Vilken utmaning ni har att se fram emot! :)
    Cosmos kommer säkert att lyckas med allt till slut.
    En valp med STOR potential.
    Blir spännande att följa er.

    Har du glömt första tillfället med "Lurvig"?
    Delvis något bekant över din berättelse, om än på ett annat plan. ;)

    SvaraRadera
  2. Första tillfället på kurs med Lurvig? Det var ju unghundskursen i Uppsala och han skötte sig jättebra? Han skötte sig ju mer exemplariskt på kurs än han någonsin gjorde hemma... Det var först senare som han blev... för lugn för det där med kurs ;)

    SvaraRadera
  3. Hihi, de är för roliga vovvarna! Du som gjort köttbullar och allt :-D! Men det blir extra kul med alla framsteg nu när första gången blev såhär ju :-)

    SvaraRadera
  4. Heja, heja! Jag tror på er!

    SvaraRadera
  5. Kattalena; Man kan kanske säga att den fyrbente inte var särskilt imponerad över min insats i köket ;)
    Och absolut, sämre kan det ju knappast bli. Och dessutom fick vi förmodligen de andra att känna sig rätt duktiga. Det brukar väl vara någon sådan på varje kurs. Den här gången var det vi.

    SvaraRadera
  6. Erika; Jag kommer i allafall att lära mig massor :) Och till mina elever brukade jag säga att det var bra när problemen kom fram på träning...

    SvaraRadera
  7. Nu kan det ju bara bli bättre!!
    =)

    SvaraRadera
  8. Låter som en hund som jag har som är mycket äldre.
    Vadå matte? Jaså du menar drivankaret som tar upp efter mig?

    SvaraRadera
  9. Inte lätt det där. Att det finns mer spännande saker än matte, det har jag också erfarit :) Vi har nu flyttat till stan och Otis måste gå i koppel. Som han drar! Och inte hör han mig, inte alls. Nu har jag lagt ut en bild på honom på min sida. Lycka till med kursen! Det blir säkert jätterbra framöver.

    SvaraRadera
  10. Ejmis; Ja, så tänker jag också :)

    Cecilia N; Haha, ja men så bra att det finns fler. Jag tyckte att alla hundarna där på kursen uppförde sig så väldigt exemplariskt...

    Eva; Lurvig var så väldigt mycket mer benägen att ta kontakt. Cosmos tycker att i stort sett allt är mer intressant än matten.

    SvaraRadera