onsdag 1 augusti 2012

Snäll


Förmiddagspromenad.
Ja, promenad och promenad. Vi går till den närbelägna parken, genom lekplatsen och sedan raka spåret tillbaka. Om man går ensam tar den kanske på sin höjd... sju, åtta minuter?
Går man med valp och har med sig små små bitar torkad blodpudding som man gjort i ugn och en orange liten leksak, ja då tar turen betydligt mycket längre tid.

Människor ler och lägger huvudet på sned, jag kan tänka mig att det är ungefär samma sak som att vara ute med små barn. Som en ängel går han på vägen dit och inte en enda människa stannar för prata klappa.

I parken finns det såå mycket att lukta på. Fimpar är inte längre intressant, men fågelskit och papper och diverse annat skräp är tämligen lockande. Och det kommer hundar som man inte får hälsa på, bara titta och det blir svårt för valpen att besluta sig för vad som är mest lockande -mattens godis eller den andra hunden. Säkert finns det en och annan som tycker att den där matten som beter sig som en pajas måste ha minst en skruv lös.

Så kommer en trädgårdsfarbror körande. Han ska blåsa rent bland blommorna och kommer puttrande på en sådan där flakmoped och när han får se Cosmos kliver han av och kommer fram och frågar om han får hälsa. Och det får han, och jag varnar som alltid för de vassa valptänderna -ja det finns alldeles för många som tror att valpar bara är söta och gulliga och helt harmlösa.
Mannen är gissningsvis runt sextioårsåldern och ganska senig och bryter, men är lätt att förstå. Han berättar att dottern har en hund och vi pratar om fördelar och nackdelar -mest fördelar förstås- och Cosmos han viftar på svansen och vandrar runt mannens fötter och försöker inte ens att ta sig en liten tugga och när vi ska gå säger mannen "tack så mycket för att jag fick hälsa. Vad snäll han var!".
Jag blir ungefär hur löjligt stolt som helst, för det är första gången någon faktiskt använder snäll om vår lille buse :)

På lekplatsen sitter han sedan så förundrat och tittar och en liten pojke kommer fram och klappar, men då får matten passa de där sylvassa tänderna.
Pappan till en av våra förskolebarn kör förbi och viftar hej och jag blir påmind om att snart är det dags att börja jobba och då är de där två härliga bara-Cosmos-och-matten-veckorna till ända. Men det känns ju bra, i allafall, att få lämna iväg en snäll liten hund till dagmatten, tänker jag.

5 kommentarer:

  1. Härligt! Tänk, så många vänliga människor man träffar när man har hund! (läs:hundvalp ,-)

    SvaraRadera
  2. Elisabet; Ja, man träffar väldigt mycket mer människor överhuvudtaget när man har hund och alldeles särskilt när det är en valp :)

    SvaraRadera
  3. Snälla lilla sötnosen <3

    SvaraRadera
  4. Det sista var det Erika som skrev :)

    SvaraRadera
  5. Erika; Ja han är snäll ibland i allafall ;)

    SvaraRadera