måndag 30 juli 2012

Ett morgonäventyr... i detalj :)

Vi har haft det nästan som ett litet äventyr på morgonkvisten.
Det går att göra äventyr av det mesta.

Idag skulle bilen lämnas in på service klockan sju. Maken skulle börja jobba kvart över sex. Det föll alltså på min och Cosmos lott att sköta inlämnandet.
Och det är förstås egentligen ingen stor sak. För egentligen skulle jag kunnat åka iväg med bilen och cykla hem. Cykelfärden skulle ta en kvart på sin höjd.
Men liten Cosmos kan inte springa bredvid cykeln...
...eller gå hela vägen.
Förstås.

Så vi lämnade in bilen. Valpen uppförde sig prima inne på Biva, både i kön och när vi skulle prata med mannen bakom disken.

Sedan gick vi genom Rostaområdet. Det var odramatiskt. Tidig morgon, inget folk ute och stora gräsytor att springa på.

Därefter kom vi till busshållplatsen. 8:ans buss.
Tio minuters väntetid. Först är vi själva. Men efter hand ökar antalet väntande.
Flera som såklart ville hälsa på valpen. Många som vill prata egna erfarenheter. Någon har varit dagmatte. En annan har en son vars flickvän har hund. Och en trejde funderar på att skaffa vovve själv. En dam är alldeles förfärad över att han bits.

Kort bussresa. Avstigning på torget. Väntan på nästa buss. Sååå mycket att titta på. Sååå mycket som man inte får äta. Sååå många som man inte får hälsa på.

Lååång bussresa med 27:ans buss. Vi skulle inte långt. Vi skulle till resecentrum. Jag hade missat att 27:ans buss går runt som en slinga. Vi fick en 40 minuter lång rundtur. Nu har jag sett nya delar av Örebro. Cosmos vilade snällt i mitt knä hela vägen. Han har liksom fattat det där med att åka buss.

Vid resecentrum klev vi av. Det är nära, man ser vår balkong därifrån.
Gick under spåren, genom de automatiska dörrarna. Han bryr sig inte om dem längre. Inte heller gallret som man måste gå på.

Det tog oss två timmar att lämna bilen.
Han är så duktig lille valpen.
Och nu är han trött

2 kommentarer:

  1. Jamen, det är klart att den lille valpisen är trött! Och det finns inget som får människor att förenas som att gulla med små djur eller små barn.....det är nästan rörande.
    När en av våra Goldens var liten fick han också följa med och lämna bilen men det var såååå låååångt hem så han fick bäras.....och han var sååå tuuung till slut, men vad gör man inte för dom små liven!
    Er valpis är urgullig, jag blir valpsjuk!!!
    Agneta kram

    SvaraRadera
  2. Agneta; Jag valde mellan att bära eller åka buss. Det är egentligen inget jätteavstånd, men på tok för långt att gå för en liten valp... Och efter lite funderande kom jag fram till att det var på tok för långt för att bära på tung valp också (han väger ju nästan tio kilo nu...). Därav allt bussåkande -bussarna gick ju liksom inte raka spåret :)

    SvaraRadera