lördag 14 april 2012

I huset mitt emot...

Det är liksom ofrånkomligt att ha lite span på lägenheterna mitt emot. Om vi inte böjer oss fram är de lägenheterna vår enda utsikt från köksfönstret.
Så jag har koll. Koll på hemtjänsten som kommer och går. Koll på damen som alltid flyttar om i kylskåpet efter att hemtjänsten ställt in varorna. På att många stannar och pratar hos just den damen.
Koll på att herren mitt emot ofta har besök, förmodligen barn och barnbarn.
Och jag hade koll på damen som bor snett nedanför. Som gick runt med sin rullator. Som låg i sängen med lampan tänd hela nätterna. Och som hade hängt fram klänningen till jul.
Man skulle kunna tro att det är vårt (mitt) enda nöje, att gå och spana där i fönstret. Men så är det inte. Det är bara som man ser när man tittar ut vid matlagning och bakning. Eller diskande. Eller när tevattnet ska sättas på. Och så vidare.
Och nu känns det som lite sorgligt när jag ser att den alltid nattvakna damen, som jag ju inte kände alls, inte finns kvar. Lägenheten är helt tom. Gardinerna nedtagna.
Så är det.

3 kommentarer:

  1. Just så är det ..., så var det i Ystad också när jag såg grannen mitt emot ägna sig åt det här tv-spelet där man kan "spela tennis" och sånt.

    Där stod han i timmar och servade och hade sig, men när hans fru kom hem från jobbet, då släcktes tv:n snabbt ner ,-)

    SvaraRadera
  2. Vilken fin bild till en fin text.

    SvaraRadera
  3. Elisabet; Ja, det är liksom inte mening att spionera. Man bara ser ändå...

    Gunnar; Den tomma lägenheten är just den man ser där i bakgrunden.

    SvaraRadera