måndag 13 februari 2012

Vår kultur

Arbetsdag åtta till halvåtta. Först i barngrupp och sedan på föreläsning på kvällskvisten. Föreläsningen var superbra! Intressant med en lättlyssnad föreläsare. Kulturmöten.
Och hur vår kultur är... eller uppfattas.
Jag känner mig bitvis rätt träffad. Trots att jag är född efter 70-talet (det skedde en kulturförskjutning i Sverige då, vilken gällde cirka 75% av de födda på 70-talet eller senare).
Jag tillhör inte riktigt de 75 procenten. Inte fullt ut i allafall.
Hur som helst, Ingela berättade om vad vår kultur bygger på. Det fattiga bondelivet -Sverige var ju länge ett fattigt land. Man skulle arbeta hårt, det var fult att vara lat och inte särskilt legitimt att vara sjuk. Till exempel. Få andra länder har så många uttryck kopplade till just det. "Upp och hoppa" till exempel. "Vi har inte hela dagen på oss" "Det går över innan du börjar jobba" osv.
Jag kan absolut känna igen mig i det.
Och så det här med att göra rätt för sig. Det härstammar också från det fattiga bondelivet. Lånar man en kopp socker av grannen ska man lämna tillbaka en kopp socker. Åker vi fyra personer ett par mil så delar man på bensinkostnaden. Och så vidare.
Jag känner igen mig där med. Och jag har jättesvårt för att någon gör mer. Som igår kväll när sambon började frosta av frysen och jag bums var tvungen att fixa tvätten, diska och städa...

Det och en massa massa annat intressant pratade hon om. Många "aha" och "jasså är det det beror på".

Fast nu känner jag att jag är rätt slut som artist. För idag. Och ska sova lite innan jag tar emot de första barnen på förskolan halv sju i morgon bitti.

Ingen bild idag. Jag har faktistk inte tagit en enda på hela dagen!

2 kommentarer:

  1. Låter hur intressant som helst och jag känner verkligen igen mig ,-)

    Vi hade grannar som var från Kuwait, fast egentligen var dom från Pakistan, och när jag hade lånat ägg eller mjölk, var det stört omöjligt att få lämna igen det sen.

    Det var en sån kulturkrock och jag skämdes och ville ju absolut "göra rätt för mig"! Hur skulle jag annars våga fråga igen?

    Och när vi kom med flyttlasset, erbjöd herrn i familjen sig - och sin tre söner - att hjälpa till att bära.

    Tror du att vi tackade "ja"?
    Nej då .., "det behövdes inte, inte ska ni behöva .. ,tack ändå!"

    SvaraRadera
  2. Elisabet; Det var verkligen superintressant. Det här med den typiskt svenska kulturen och var missförstånde uppstår. Jag är redigt rotad i vår kultur, insåg jag :)

    SvaraRadera